misslyckande nr 16.
Ingenting var ju omöjligt, men ibland känns det faktiskt som att det är det.
Spottingsen kom igår på dag 22, och med dom ett 16e misslyckande försök.
Jag vill bara skrika, gråta och slå på något, men det kan jag inte, för jag jobbar.
På med masken och vara glad och trevlig, men inombords går jag sönder.
Varför???
Kommentarer
Postat av: Andrea
Vet inte om det hjälper men samma här och Nr 15 orkade vi inte ens försöka på.Hur långt har ni kommit med utredning? Vi ska in om några veckor och har redan varit några omgångar och lämnat alla prov. Önskar nästan att de hittar något fel så man kan komma igång med något konkret. Kramar
Postat av: Svar:
Vi har inte påbörjat utredning än. I vårt landsting måste man försökt i två år innan man får hjälp, så vi ska gå privat efter årsskiftet.
Skönt att ni kommit så pass långt att ni lämnat alla prov! Jag vill också veta vad som är fel, så man kan agera utifrån det..
Kram till dig också!
Trackback
