karrakaramell

Jag är glad att det är mitt hjärta jag kämpar tillsammans med. Att det är just han som finns vid min sida. För hur hade jag annars klarat det? ;-) Han är verkligen den bästa, underbaraste, snällaste och omtänksammaste som finns.
Jag hoppas att jag får leva med honom resten av livet, och vara lika lycklig som jag är nu. För med honom ÄR jag lycklig. Det är barnbiten som gör att jag inte är lycklig fullt ut, och det hade ju inget annat kunnat ändra på iallafall.

Ibland när jag tittar på honom, så pirrar det i magen, och jag undrar hur jag lyckats få en sån underbar kille. ;-)
Klyschigt, jag vet. Men visst är det underbart när man känner sig så otroligt kär, och det inte finns någon annan som kan leva upp till den känslan som just HAN gör som är faktiskt är "din"? :-)

I helgen hittade jag ett recept på äppelchips och äppelglögg. Det blev jättegott!
Det tar lite tid, men det var mysigt att göra, och gott att äta. ;-)

Detta behöver du:

2 äpplen (jag köpte röda äpplen. Inte mjöliga)
2 dl socker
1,5 dl vatten
4 msk färskpressad citron
nejlikor
russin
kanelstång
Vitt vin

Gör så här:

Skölj äpplena väl, skiva i så tunna skivor du kan med en vass kniv, kärnhuset ska sitta kvar.

koka upp socker och vatten tills sockret har löst sig. Ställ av från plattan och häll i citronsaften.
Lägg i de skivade äpplena och låt dra i ca 30 minuter.


Ta upp äpplena med en hålslev. Lägg dem i frysen i ca 40 min. (Jag la ut dom på en plåt med bakplåtspapper och satte in hela plåten i frysen) Äpplena ska ligga fördelade på plåten så att de inte ligger på varandra.

Låt torka i ugnen i 2-3 timmar på 100 grader. Låt stå en stund så äpplena kallnar, ju tunnare de är, dessto krispiga blir dom, annars kan de ha en lite mjuk, segare konsistens.

När du sätter in äpplena i frysen kan du börja göra äppelglöggen. Ta sockerblandingen och sätt tillbaka på plattan. Häll i valfri mängd av vitt vin (jag tog en tredje del av flaskan), nejlikor, russin, kanelstång och äppelbitar (jag tog kanterna på äpplena som blev för tjocka som chips och delade i trekanter)



Värm upp tills det nästan börjar sjuda och låt det stå under lock ca 1 timme. Sila bort kryddorna och äpplena och njut av en egengjord äppelglögg!

 

Tyvärr minns jag inte vad bloggen hette som jag hittade receptet på!

Ingenting var ju omöjligt, men ibland känns det faktiskt som att det är det. Spottingsen kom igår på dag 22, och med dom ett 16e misslyckande försök. Jag vill bara skrika, gråta och slå på något, men det kan jag inte, för jag jobbar. På med masken och vara glad och trevlig, men inombords går jag sönder. Varför???

Onsdagkväll och kallt i luften. Nu är det nog inte långt kvar tills snön kommer, förra året vid den här tiden hade det ju varit snö i flera veckor. Känns konstigt att det redan har gått ett år. Det har varit ett långt år som har gått väldigt fort. Kan man beskriva det så? Mycket skratt, lycka, sorg och tårar. Året som jag trodde att jag skulle få bli mamma. Just nu, känns det faktiskt ganska okej. Det är så mycket lättare att skriva när man är ledsen, men det känns skönt att det faktiskt känns bra, idag. Värsta tiden i månaden är från spottingsdagen fram till någon dag efter bim, men sedan är det som att jag laddar upp batterierna och lever på det lilla hoppet som finns kvar fram till nästa gång spottingsen kommer som ett slag i ansiktet. Det är inte så här jag vill leva.. Jag vill mest av allt vara lycklig med världens finaste p, det är jag ju egentligen också, men det är något som fattas. Barnlöshet är nog något som kan ta knäcken på vem som helst, och jag tror att det är viktigt att vårda sin relation så att inte det tar upp allt. Därför är det så skönt att ha bloggen och få ventilera alla känslor, för det känns faktiskt lite bättre när jag fått skriva av mig. Jag tänker inte låta det här knäcka oss, det här kommer göra oss starkare,och barn ska vi få på något sätt, någon gång. Nu är det dags att sluta yra o ta på sig nattmössan. ;-) godnatt!

Nu har jag precis bakat två limpor bröd. :-) Det luktar hur gott som helst i hela lägenheten.
samtidigt sitter jag och letar efter mysiga julfilmer. Jag älskar julen!

Jag älskar att få pynta, tända ljus, dricka glögg och äta pepparkakor, det finns ingen hejd för mig. :-D Det finns dom som säger att julen bara är barnens högtid, men jag lovar att den även är min. ;-)

Även för mig är julen magisk, det handlar inte om julklappar, för dom skulle jag egentligen kunna vara utan. (fast jag tycker att det är ganska roligt att både få och ge julklappar). Men det är så mysigt med jul, här är det ingen stress, utan vi sitter bara och umgås, äter gott och mycket godis, lyssnar på julmusik och dricker julmust med tända ljus.
Ungefär. ;-)

Är det någon som har tips på mysiga julfilmer, så tas detta tacksamt emot!

Nu ska jag gå och ta mig en nybakt macka.

Ber om ursäkt för mina ihoptryckta inlägg igen, blir så när jag skriver på mobilen!

Söndag igen, och ny vecka imorgon. Tänk om helgerna kunde vara fem dagar och veckan två. Vad skönt det skulle vara. ;-) igår var vi i ps hemstad på irländsk kväll med liveband och mat. Det var mysigt, jag drack vin o p fick köra. :-D Jag är riktigt sugen på en långweekend på irland. Hur mysigt hade inte det varit? Sitta på en riktig irländsk pub, och lyssna på äkta irländsk musik. Det får bli ett projekt för nästa år. Orka thailand liksom. ;-) På hemvägen vid halvett tiden åkte vi på en mörk landsväg när vi såg något stort springa vid vägkanten på motsatta vägbanan, o jag skrek EN VARG!!! Haha, vi stannade till och "vargen" sprang över på vår sida av vägen och då såg jag att den hade halsband på sig. ;-) det var skog överallt och kolsvart så vi visste inte vad vi skulle göra. Vi klev ur bilen och ropade på hunden som glatt kom springandes tillbaka till oss. Det var en stoor hund, såg ut som en nallebjörn i ansiktet, kanske av nån långhårig schäfertyp, men väldigt robust och stark som sjutton. Vi stod och höll i halsbandet en stund mitt på vägen, innan vi beslutade oss för o stoppa in hunden i bilen o leta efter närmsta hus. Han tog upp hela baksätet på bilen, o snart hittade vi en hästgård vi svängde upp vid. Som tur var lyste hela huset fadtän det var mitt i natten o gubben kom ut. Han kände inte igen hunden, men då han hade flera skällande hundar hemma fick "vår" hund sova i hundburen i bilen inatt, så skulle han ringa polisen idag på morgonen.. Jag undrar så hur det har gått..vi tog regnr på bilen, så p ska ev ringa ikväll o höra.. Jag hoppas vovven har hittat hem. <3 För övrigt kom mensen i fredags på dag 30, med 9 dagars spottings. Jag har deppat färdigt för det, och snart är det nya tag som gäller!

Idag är det grått och trist ute. Jag började dagen med att ställa klockan på halvåtta. Men den hann bli nio innan jag klev upp. Nu sitter jag nerkrupen i soffan med tända ljus och har precis druckit te, hembakt bröd och pepparkakor.
Jag älskar lediga dagar!

Jag har tänkt titta på "Drömmen om ett barn" på datorn innan jag tar tag i dagen ordentligt. Jag har massor att fixa.. Bland annat ta hand om disken som snart blivit ett berg, städa toan, baka nytt bröd (eftersom jag tog det sista idag)dammsuga och damma. *puh* Det tråkigaste jag måste göra är att ta hand om vår "skrubb" i köket.. det är som ett litet förråd där sakerna är inslängda så man knappt kan öppna dörren.

Det var det.

Idag är en innesittar dag. (som många av mina lediga dagar ;-) ) men ute är det grått och trist och har regnat hela förmiddagen. Jag tänkte att jag ska baka lite bullar snart, så måste iväg och handla jäst. Det var ju trots allt kanelbullens dag i tisdags, och då blev det inga bullar alls.

Ikväll ska jag se Drömmen om ett barn på trean. Hoppas att den serien är lite bättre än den som går på ettan.
Ja, nu hade jag väl inte mer att skriva. ;-)

Nu är snart den här helgen över också. Fattar inte vart tiden tar vägen. Nyss var det ju sommar och nu är vi redan inne i oktober. Helgen har varit mysig.. I fredags hälsade vi på ps familj och farfar.. Var en sväng vid hans brors grav också och tände ett ljus. Någon hade snott den fina lycktan vi köpt till graven.. Jag blir så sur när jag tänker på det. Hur kan man stjäla från en grav?! Igår hade vi ett par kompisar här, så vi var ute och åt på restaurang.. Och idag har vi bara legat inne i soffan, kollat på raskens och ätit blåbärspaj. :-D ska snart baka lite bröd också. Känner att det här blev ett helt meningslöst inlägg, men ibland får man väl göra sådana med. ;-) vi har tagit ett beslut med, som först var lite svårt att fatta, men nu är vi väldigt förväntansfulla och ser fram emot sommaren 2012!

Min fina sambo är den bästa som finns. Idag när jag kom hem sent från jobbet, trött och hungrig, så hade han fixat fika med tända ljus. Inte bara idag förresten, det gör han ofta! Han finns alltid för mig. Han är den jag vill leva resten av mitt liv med. Gud vad jag låter klyschig ;-) men ibland bara bubblar det i mig, och jag vill skrika ut till hela världen hur mycket jag älskar honom, ända till månen och tillbaka igen!

Idag är jag gräsänka. Visserligen jobbar jag kväll, så hinner inte märka av det särskilt mycket. Men ändå så känns det tråkigt.
Vad hände med mig egentligen? Jag som tyckte det var skönt att vara själv, att kunna göra vad jag vill utan att ta hänsyn till någon annan, tycker inte alls om att vara själv längre. (;

Man skapar sig behov väldigt snabbt har jag märkt. Nu är jag van vid att ha honom här jämt, och jag trivs och älskar när han är hemma, så helt plötsligt blir jag rastlös och uttråkad när jag väl är själv.. vad ska jag göra nu?

Jag kanske får sätta på nån romantisk komedi och frossa i godis (som jag gjort hela veckan..) Men jag tror faktiskt att jag klarar mig en kväll. (:

Förresten är jag sugen på glögg och pepparkakor.. julmust och de obligatoriska skumtomtarna.. Men jag borde vänta tills slutet av oktober iallafall.
 Men jag ser fram emot hösten, när man kan sitta inne under en filt och lyssna på regnet med tända ljus.

Jag förstår inte varför en del människor har behov av att jämföra sorg.

När den fruktansvärda katastrofen hände på Utøya, så skrek flera "HALLÅÅÅÅ, TÄNK PÅ BARNEN I AFRIKA!!", att då minsann var det ingen som brydde sig.

Likadant är det nu, har jag sett, med den stora sorgen efter Stefan Liv. En legend för svensk Hockey. Varför sörja EN person för att han var känd, när det är svält och katastrofer i Afrika?

Jag tycker det är hemskt hur människorna i Afrika har det, och de kan inte få för mycket hjälp. Har man en TV, så vet man att det visas flera gånger i veckan (om dan??) om var och hur man kan skänka pengar, det finns faddergalor och andra hjälporganisationer, det går folk på stan och samlar in pengar till människorna i Afrika.

Men får man då inte sörja alla människor som dog på Utøya, eller alla de (över) 40 som dog i en hemsk flygplansolycka, för att någonstans i världen, finns det folk som faktiskt har det "värre"?

Jag tror att för oss så ligger Afrika så långt bort. Vi vet, och har alltid vetat att det finns folk som svälter i Afrika och andra delar av världen. Man blir lite avtrubbad, man vet att det händer, och man vet att det INTE händer här.

Det som hände på Utøya, skulle lika gärna ha kunnat hända här, i Sverige. Bara det ger en en ordentlig tankeställare. Iallafall för mig.

Stefan Liv var en person jag inte kände, men bara för några veckor sedan så såg jag honom på stan, han har handlat av mig på jobbet, jag har sett honom som målvakt, och sett när HV71 tagit guld. Klart som korvspad att det är en chock när han dör, så oväntat och tragiskt.

Om din granne dör eller blir mördad, eller en person i ett annat land långt bort.. När blir du mest rädd eller chockad?
Kanske en tanke att ta till sig.

Man kan inte mäta sorg, det är lika tragiskt varje gång en människa dör. Tycker jag.