karrakaramell

Idag är min andra och sista lediga dag för den här veckan.
Det är skönt att vara ledig mitt i veckan ibland, men jag hade hellre jobbat och varit ledig helgen. Men man kan ju inte få allt. ;-)

Jag känner mig konstig i kroppen, lite halvorolig eller något. Jag vet inte varför riktigt, men det kanske är alla tankar man har i huvudet. Ibland skenar mina tankar iväg, lite väl långt.

Jag funderar mycket på vad vi gör _OM_ vi inte skulle lyckas på egen hand, eller med ivf. Om något skulle vara fel på någon av oss.. vi har pratat mycket, men jag känner att jag måste prata mer.
P har sagt att han vill att vi ska försöka med spermadonation, om det skulle vara han det är fel på.
Skulle det vara mig det är fel på, vet jag inte hur vi skulle göra.. men om valet skulle stanna på adoption så är det mycket som ska stämma där också.

Jag tror att de flesta länder har som krav att man måste vara gifta, vilket vi inte är. Många länder har som regel att man måste varit gift allt från 2-5 år. Eftersom det tar TID att adoptera, så känns det, om det är den vägen vi får gå, som att vi inte kommer få något barn förrän om flera flera år. :-(

P tycker att vi får ta det som det kommer, och jag håller med. Men samtidigt så känner jag att jag måste få ta ställning och tänka på hur vi ska göra om vi inte lyckas själva.. jag vill inte vänta, och stå där om ett år och få veta att det inte funkar, och sedan kan vi inte adoptera på ännu flera år för att vi inte har vetat vilka regler som gäller.

Tanken är skrämmande när man inte blir gravid..
jag trodde aldrig att jag skulle sitta och skriva en sådan här blogg om min otroligt stora längtan att få bli mamma.