karrakaramell

Nu ligger jag i sängen och älsklingen snarkar bredvid mig. Grannen tittar på tv, annars är det tyst. Vad ska man säga om den här dagen? Kanske kan beskriva den med tre ord, sorg, ångest och förtvivlan. Jag vet att jag skrev i ett inlägg att jag var övertygad om att mensen skulle komma. Det är sant, det trodde jag också. Jag räknade även med spottingsen, men INTE idag. När spottingsen kommer så vet man att man misslyckats igen. 15 gånger. Utan spottings finns fortfarande en liten gnutta hopp. Jag har känt mig ångestladdad idag. En klump i magen och gråten i halsen. Varför får inte jag bli mamma? Varför får vi inte bli föräldrar? Jag börjar tappa hoppet om att vi kommer lyckas på egen hand. Man ska aldrig ta något för givet och 2011 blir inte vårt år, hur gärna jag än vill.