karrakaramell

Den här veckan har varit ganska omtumlande. Vi hade personalmöte i början av veckan. Chefen inledde mötet med att han skulle lämna oss, och tio minuter senare hade han stuckit. Kvar satt alla vi anställda, chockade och undrade vad som händer nu? Vi har en tillfällig chef nu, o eftersom jag ska vara ledig på måndag och förhoppningsvis får vi köra igång snart med ivfen, så var jag ju tvungen att berätta för honom också. Jag fick tre minuter, det var lugnt, men jag vet inte riktigt om han förstod vad det innebär. Men men. Allt är snurrigt just nu. Jag kan inte fatta att vi nu kommit fram till dagen jag väntat på.. Jag är så nervös för vad vi kommer få veta! Men jag hoppas så att det inte är värre än att vi kan komma igång vid nästa mens. Hoppas att ni får en riktigt skön helg, trots snö och rusk!

Idag har jag en deppig dag.. en klump i magen. Kanske är jag mest nervös för att det bara är en vecka kvar tills vi ska på nästa möte, och då får vi alla våra provresultat. Jag är livrädd, men förväntansfull.

Jag är livrädd för att de ska säga att det är omöjligt för oss att få ett biologiskt barn, eller att de ska säga att chanserna är minimala.. Hur ska man hantera det? Jag är rädd för att vi inte kommer få sätta igång så fort som möjligt.. och framför allt är jag LIVRÄDD för att inte lyckas alls.

Dessa tankar finns i mitt huvud hela tiden. Varje dag blir jag påmind om att det är vi som inte lyckas.
Typ the outsiders.

Det känns som att vi står ensamma kvar, medans alla andra får både ett, två och tre barn.
Jag blir inte ens gravid.


Detta gör att jag blir som en liten eremit. Jag vill inte umgås, festa, och låtsas vara glad.. jag vill inte få frågan om jag inte vill ha barn, om jag inte längtar eller inte ens är lite sugen. Jag vill inte höra hur lyckliga alla andra är.
 Men jag kan ju inte heller isolera mig för all framtid, men just nu känner jag att jag måste få göra det. Leva i min lilla bubbla och få tycka lite synd om mig själv.



(ps. E du behöver inte ta åt dig, dig vill jag alltid umgås med. )

Det händer inte mycket här.. alls. Så därför har det inte blivit så mycket bloggande.

Jag såg fram emot sommaren, då vi ska förlova oss (:-D), hade tänkt hitta på massa roliga saker i sommar, som förhoppningsvis blir vår sista ensamma sommar tillsammans. Men så la min chef in semester på mig v 25-28.
P har 28-31. Han kan inte byta då hans jobb stänger ner de veckorna, och om jag kan lyckas byta, det återstår att se, för jag gissar att ingen som har v 29-31 vill byta bort dom. Så nu räknar jag med en sommar med max 1v semester. Det känns skit rent ut sagt.
Vi har fyra lediga dagar tillsammans varje månad, och nu verkar det endast bli en vecka i sommar. KUL.

Jag ska inte ropa hej än, det kanske kan ändras. Men jag vågar inte tro det.

Btw så har jag suttit o kikat på lite ringar.. det är en hel djungel. :-D Men ack så kul och ack så DYRT. Vad ger man för förlovningsringar och vigselringar egentligen??

Vad kostade era?

Jag vill ha en vigselring med stenar, och den jag tittade på kostade runt 17000. :-o Det är jag inte säker på att P går med på faktiskt. o vad ska man ha för förlovningsring till det??


Nu har halva tiden gått, och om 1,5 vecka får vi vår dom. Jag hoppas verkligen att vi får komma igång med ivfen vid påsk.
Känner att det måste hända lite bra saker nu!

Bebisarna flödar på fejjan.. Kan inte hjälpa att jag känner mig bitter, ledsen och avundsjuk. Inte för att andra får barn och är gravida, utan för att jag INTE blir det.. Detta som var en sån positiv dag.. När är det vår tur???

Idag är det helt underbart väder ute! Varmt och soligt, riktigt vårväder och jag är på väldigt bra humör! Gick ner till maya strax efter tio, hon tog två rör blod och gav mig en tid den 2 april!! Det är bara tre veckor dit, och då lär min mens inte ha börjat än, och förhoppningsvis (!!!!) kan vi köra igång redan under påskhelgen! Jag hoppas verkligen att det inte hittas några större problem.. det är lite nervöst nu när P ska lämna sitt spermaprov.. tänk om han inte har några spermier?? Men jag har ändå en känsla av att felet ligger hos mig, pga mina spottings. Men vi kommer få alla våra svar om tre veckor, och fram tills dess så får vi försöka se så positivt vi kan.

 Jag gick en liten sväng på stan också.. hittade inget särskilt förutom ett linne och ett ljus. Jag älskar Yankees doftljus, och burkarna är ju himlans snygga när dom är tomma. ;-)
Mina favoritdofter är Clean cotton och Fluffy towels. Dom luktar otroligt gott, rent och fräscht. Så när jag gick in i butiken hade dom Fluffy towels som månadens doft= 177:- istället för 229:-. Så jag slog till på en sådan!

Hoppas ni har en underbar dag ute i solen!

Wihoo! Mensen är här! O detta är första gången på länge jag är glad för mensvärk! Imorgon blir det en promenad ner till maya och ta hormonproverna och klimaktetietestet. vi får verkligen hoppas att jag inte är i klimakteriet ;-) men det är tydligen en standardsak de alltid kollar vid utredningar. Så imorgon ska jag boka tid för nästa möte, o jag hoppss att det blir innan påsk, för då kan vi köra igång på riktigt. Annars är risken stor att vi får vänta en månaf till. Det är sjukt hur stor och stark en längtan kan vara. Hur den kan styra ens liv så totalt.

Nu har vi äntligen varit på första mötet! Det känns så skönt! Vi kom dit och fick träffa en jättetrevlig barnmorska, hon berättade lite och sedan fick vi sitta ner o vänta på läkaren. Väl inne hos honom frågade han lite frågor och berättade hur utredningen kommer gå till. Han började med att undersöka p, gjorde ul o kollade så att allt såg bra ut, vilket det gjorde! Sen var det min tur, livmodern såg bra ut och äggstockarna, men slemhinnan i livmodern var lite för tunn för att vara på dag 23. Men han sa att jag kan ha blött ut den redan med spottingsen, det var normalt eftersom jag blöder. Därimot sa han att det ju inte är normalt o blöda som jag gör, och att det KAN vara en orsak till varför det inte blir någon bebis. Äntligen säger jag, efter att alla andra bm och läkare sagt att spottingsen inte påverkar. Men han sa att det kan vara att jag inte har äl eller en väldigt dålig äl. Sedan fick p en burk med sig hem och vi båda gjorde blodprov. Väl hemma ringde p och bokade tid för spermaprov, och det blir på tisdag. Jag ska även dit igen på någon av de första mensdagarna nästa vecka och ta fler hormonprover, då får vi också en ny tid om ca 3 veckor när alla provsvar har kommit. Tydligen så samarbetar dom fortfarande med öresund! Och även med linköping och göteborg. Vi får väl se vart vi hamnar. :-) det var en liten sammanfattning av dagen, och nu kan vi bara se framåt. Jag hoppas vi hinner få en tid innan min nästa mens, så vi inte behöver vänta en månad till. Men i vilket fall som helst så känns det otroligt skönt att vi ÄNTLIGEN är igång!

Nu är det inte ens ett dygn kvar tills vårt första möte, och jag har blivit skitnervös.
Det kändes så otroligt långt bort för fem veckor sedan när vi fick tiden, men nu är vi redan där. Jag kommer få mensen i början av nästa vecka tror jag, så jag antar att vi kommer få vänta till nästa mens innan vi kommer igång, men det är ändå inte långt kvar.. Jag tror att det är därför jag är nervös, för jag vet att det KAN hända att jag snart är gravid.

Det är en sjukt konstig tanke.

Idag har ganska många tankar snurrat i mitt huvud. Jag är ganska orolig inför det här med ivf. Inte så mycket för själva ivfen i sig, även om jag är rädd för smärtan vid äp och undrar hur jag ska lyckas ta sprutor på mig själv.. Den största oron är, TÄNK OM DET INTE LYCKAS.. Vi har inte råd att försöka hur många gånger som helst, och den mest skrämmande tanken är att ivf är ändhållplatsen. Lyckas inte det, så måste det ske ett mirakel, annars blir det inget barn. Tanken på det får det att knyta sig i magen, och ingen som inte varit i den här situationen kan nog förstå hur den känslan känns. Jag känner mig otroligt liten. Man ska inte ta ut något i förskott, men tankarna gnager i huvudet vare sig jag vill eller inte. Det här med adoption är också en sak som oroar. Det är inte "bara" att adoptera som många tror. För det första är vi inte gifta (än), nästan alla länder kräver att man ska varit gift i ett x antal år, så där ligger vi redan i lä. Sen tar det kanske flera år innan man får skicka papper och sedan ytterligare kanske något år innan man får barnbesked. Det är inte enkelt. Nu är vi nära början på vår utredning, och jag är livrädd för domen, och vad som kommer hända.. Samtidigt är jag väldigt förväntansfull, det här KAN ju va början på slutet av vår resa till vårt otroligt efterlängtade barn!

Jag lever efter den äckliga persen med magsjuka, men känner mig fortfarande helt skum i kroppen. Mår illa, känner mig yr och får lite ont i magen så fort jag ställer mig upp eller äter något. Tänk om det kunde bero på något annat istället för magsjuka, men sådan tur har vi inte denna månaden heller.
Det beror nog snarare på att jag inte fått i mig någon vettig mat på två dygn, och när jag väl kan börja äta reagerar väl magen på det, eller nåt. Vad vet jag.

Igår kom mina kära (läs ironin) spottings igen. På dag 19. 12 dagar sedan sista mensdagen. Vad skönt det är att inte ens få ha två hela veckor utan blod och annat skit. *suck* Dessutom är spottingsen så kraftiga att man nästan skulle kunna tolka dom som mens, men det är det inte. Jag hatar dom verkligen!

Jag tycker redan att det är lite halvjobbigt att gå till gyn (även om jag varit där 100 ggr) och då gå dit med äckliga spottings känns ännu mindre roligt.. jag hoppas hoppas hoppas att det inte påverkar det dom nu ska göra på fredag.
Men jag får bita ihop, för många gynbesök kommer det bli framöver.

Nu kom P hem, så ska mysa med honom. ♥

Jag har fått maginfluensa, idag känns det mer okej, men igår var det hemskt. Fick inte behålla någon mat alls, men idag har jag fått i mig lite blåbärssoppa iallafall. Jag hatar att vara sjuk, och så som jag mådde igår var hemskt! Nu oroar jag mig mest över att P ska åka på samma skit som mig, och att han kommer vara sjuk på fredag. Vad gör man då??

Timingen är inte bra alls, och med tanke på att jag kommer få vara borta lite från jobbet så känns det ännu mindre kul att behöva vara hemma nu. Tyvärr kostar ivf privat fruktansvärt mycket pengar, så jag vill inte vara borta mer än nödvändigt.

Nu ska jag försöka pilla i mig lite mat.. är hungrig som tusan efter en dag som igår!

Nu sitter jag o baby i soffan o väntar på mello. Han med datorn o jag med mobilen. ;-) det är mysigt ändå. P har varit iväg hela dan o hjälpt sin pappa, o jag har storstädat hela lägenheten. Så nu är det rent, luktar gott och vi kan bara ta det lugnt resten av kvällen. Käkade libanesiskt med, för o slippa laga mat o få disk. ;-) Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi ska på första mötet! Jag är nervös, mest för att jag verkligen ogillar o göra gynundersökningar, och att jag nästan är säker på att jag kommer ha spottings då. Jag hoppas att det inte blir några problem. Nu ska jag göra en kopp te!