Rosa igen :'(
Jag är så fruktansvärt orolig.. Ikväll kändes det som att det blev helt blött i trosorna, o när jag gick på toa så var det en vattnig svagt rosa flytning.. Vad kan detta vara?? Jag vill njuta av graviditeten, men istället går jag bara och är livrädd för att bebisen ska dö. :'( känner nästan inga symtom alls förutom lite lätt illamående om jag är hungrig.. Annars ingenting. Idag är jag i v 8+3 eller 8+4.. Vill bara att tiden ska gå fort till ultraljudet så jag får veta om pyret mår bra. Tre evighetslånga veckor kvar.
50 års oro.
Det är väl så, att när man mår bra, så finns det inte speciellt mycket att skriva, och när man mår dåligt så kommer det hur mycket som helst.
Just nu känns det som att jag befinner mig i något slags ingemansland, jag _vågar_ inte hoppas. Jag fattar fortfarande inte att jag är gravid. När jag läser trådar på familjeliv så känns det ungefär som innan ivfen, innan jag blev gravid, som att jag inte är där än. Jag vågar knappt skriva i trådar av rädsla för ma. Det känns liksom inte på riktigt.
Min oro tog över hand förra veckan, och då jag inte kunde komma ifrån och ringa till maya på jobbet fick P göra det. Två dagar utan att de svarade så åkte han dit och berättade hur orolig jag var för att bebisen var så liten på vul.
De förstod inte alls varför jag var orolig. Allt såg superbra ut! Perfekt. Storleken var helt normal. De skojade och sa att han skulle ta med mig ut i skogen och valla av mig så jag inte satt och googlade så mycket. ;-)
Samma dag var jag på hälsosamtal, och fick en helt underbar barnmorska! Även hon sa att visst verkade bebisen liten för veckan enligt hennes "kalender", men hade något varit fel så hade läkaren sagt det. Hon tyckte att jag skulle lita på det.
Det kändes bra, och jag och P har haft en underbar helg, utan oro!
Det satt i, fram tills igår, då jag fick pyttepyttepyttelite, jag menar verkligen pyttelite, men det fanns där, rosa på pappret. Jag höll på att få panik. I mitt huvud blev det genast att bebisen dött, men ligger kvar där och oron kom tillbaka som ett brev på posten.
Jag har dock inte blött något mer efter det men tanken ligger och gnager i bakhuvudet. och jag inser att det kommer vara så här. Från och med nu kommer man ha hjärtat utanför kroppen. Jag kommer oroa mig tills bebisen är 50 år. Minst. ;-)
I vilket fall som helst, så är det inte missfall vi väntar, vi väntar på vår otroligt efterlängtade bebis.
Framöver har vi inskrivning, ul och kub inplanerat.. och sedan ska vi bara njuta av vår semester!
grubblare
Igår var jag superlycklig efter vul, men idag känns det inte alls lika bra. Jag vet inte varför jag måste googla på allt, men ju mer hemskheter jag hittar, dessto mer googlar jag. Och orolig till tusen blir jag.
Det som oroar mig är dessa 7mm. Överallt där jag läser, var deras bebisar minst 1 cm vid samma tidpunkt. Minst alltså. Ofta 1,5cm. Vår är 7mm. Det är ju en jätteskillnad. De som haft så liten bebis som vi, har antingen fått nytt vul av oroliga läkare eller missfall. Jag känner mig helt förstörd. :-( trodde inte jag skulle gå och oroa mig så här.. Men jag är så rädd för att förlora vårt lilla pyret som vi väntat på och längtat efter så länge. Det skulle vara katastrof. Vår läkare sa ingenting om storleken, mer än att vi inte skulle bry oss om att det står 6+4 på ulbilden.. Men ändå kan jag inte släppa det här.. Snälla lilla älskade pyre stanna hos oss!!
Vårt hjärta!
Idag var vi på vul, och såg det finaste lilla hjärtat picka på, och jag kände en sån kärlek direkt när jag såg den lilla lilla bönan, som knappt syntes. ;-) Jag kunde inte sluta le, och jag kan inte fatta att pyret i magen lever och mår bra!
Vår bebis mätte endast 7 mm, och enligt läkaren är jag i v 7+2. Väldigt liten bebis, om man jämför med de flesta andra i samma vecka som jag _läst_ om på nätet, men storleken var helt normal sa han och han gav oss en missfallsrisk på 1-2%.
Vi bokade även ett privat ultraljud om ca fyra veckor.
Jag är nog lyckligast i världen. :-D
Vårt lilla minipyre som jag hoppas kommer stanna kvar hos oss!
att inte känna.
Nu har jag varit ledig i fem dagar! Det har varit så skönt och vi har haft några mysiga dagar ihop jag och p. Mycket åkande och farande, och igår var vi på after shave /galenskaparna. Riktigt mysig och rolig kväll!
Idag har vi fikat lite med ett par kompisar, och sedan drog vi iväg på riksettan och kollade på sveriges underbara landskap. ;-)
Det här med nada graviditetssymtom håller i sig.. Inatt drömde jag att jag fått missfall, och imorse när jag vaknade hade det lilla onda jag hade i brösten försvunnit. Jag är så orolig att något är fel. Jag känner mig inte gravid överhuvudtaget.. Och dum som man är så googlar man. Googlar och googlar. Alla de som skriver att symtomen försvann när de fick ma stannar kvar i mitt huvud, medans de andra, som allt gick bra för, försvinner. Det känns iallafall som att jag inte förväntar mig att se ett litet tickande hjärta på vul nu i veckan.
Men jag hoppas för mitt liv att jag har fel.
v 7.
Idag går jag in i v 7. Har fortfarande inga symtom. Det oroar mig lite.. Jag vill inte må illa och spy men jag vill ha någon slags bekräftelse på att det faktiskt finns en liten bebis där. Sen om det är i form av lite illamående, så får det väl vara så. Som det är nu känner jag mig så ogravid man bara kan. Brösten ömmar knappt nånting, magen är inte svullen, jag ser lika spinkig ut som alltid.. Inget illamående o ingen ökad aptit. Är allt som det ska med bebisen så får jag väl skatta mig lycklig, även om jag verkligen inte ska säga hej än. ;-) än är det ju inte försent med illamående menar jag.
Det är svårt att vara tyst på jobbet.. Min chef och vår lageransvarige vet om läget, de andra tänkte jag försöka hålla tyst för fram till efter semestern då jag är i v 18-19 om allt går som det ska.. Men vi har väldigt tunga saker på jobbet, o jag är kanske fjantig, men jag vågar inte riskera något och fick dra en liten vit lögn om att jag hade ont i ryggen när en kollega bad om hjälp. Man känner sig så dum, men jag hoppas att dom kommer förstå. Annars finns det ett par personer som jag önskat att vi inte berättat något för. En på min sida och en på P s. Men gjort är gjort. Nu längtar jag bara efter vul om lite mer än en v, sen kanske jag förhoppningsvis kan pusta ut för ett litet tag!
testet
och lördagens test.. Nu ska jag inte testa mer! ;-)
v6 och testmissbrukare.
Jag har ännu inte fattat att jag är gravid, det känns som att vi fortfarande går och väntar på att det ska hända, men så stannar man upp och inser att det redan HAR hänt! Och då blir jag sådär fånigt lycklig! Igår gick jag in i v 6. Jag hoppas tiden går fort fram till vi ska göra vul, och jag hoppas för mitt liv att bebis lever, frodas och mår bra. Jag har noll symtom. Visst är jag lite trött, och brösten ömmar lite grann, men absolut inte mycket. Annars känner jag verkligen ingenting. Detta gjorde att jag var tvungen att testa igen! Så i lördags gjorde testmissbrukaren (jag) ett test igen. Vad underbart det är att se detta plus! Men det här med symtom oroar mig lite. Jag vet att det är väldigt olika, och det är ju jättetidigt än.. Men något mer borde jag ju känna! De symtom jag har nu är exakt likadana som de jag har från äl till bim. När kom era symtom??
molar
Inatt vaknade jag igen av "mensvärk".. Det gjorde skitont, molade och kändes verkligen som att det var mens på g. Jag kallsvettades och började nästan grina för att det gjorde så ont. Blev livrädd för missfall, men inte en droppe blod. Gick upp på toa och efter kanske 10 minuter försvann det hux flux. Idag har det molat till och från hela dagen.. Är så rädd att nåt ska hända. Jag vet att det är vanligt att det kan kännas som mensvärk när livmodern växer, men är det vanligt att man vaknar för att det gör så ont? Om ca 2,5 v ska vi på ultraljud! Känns som en evighet dit! Men jag hoppas verkligen att vi får se ett litet pickande hjärta då!
...
I söndags fyllde jag år, och på fredag fyller p år. Detta var den bästa present vi nånsin kunde få! Äntligen känner jag mig glad och LYCKLIG igen! Det bästa är att vi även, om allt går som det ska, får den bästa julklappen också, dock lite försenad eftersom bf borde bli runt den 6-7 januari. :-D tänk att få ett plus i födelsedagspresent och en bebis i julklapp. Bättre kan det knappast bli! :-)
Ikväll har illamåendet smygit sig på också, om det beror på graviditeten eller nåt annat vet jag inte. Det återstår att se, men jag hoppas jag slipper spy iallafall!
Tusen tack för era fina kommentarer, det betyder så mycket! :-)
det ÄR på riktigt!
Idag är vår testdag, och då var jag ju självklart tvungen att testa igen. ;-) detta är sista testet och Jag är verkligen gravid! Det känns väldigt overkligt, kan inte fatta det! Jag har inte ringt maya, då dom haft stängt, men jag har inte blött något mer sedan i måndagsmorse. Nu har jag bara lite ömma bröst, lite molvärk och är fruktansvärt trött hela tiden. Det känns som att jag lever i en dröm. :-D
