gonatt
Jag hade skrivit ett jättelång inlägg och så försvann allt! Det är inte alltid bra att skrva på mobilen. Jag har gått o lagt mig, lite senare än jag borde eftersom jag ska jobba imorgon. P är ute på andra äventyr o sover borta inatt. Jag har suttit och googlat på ivf hela kvällen. Jag vill veta ALLT och jag vill läsa om andras erfarenheter. En sak jag funderat på är att när vi ska på vårt första möte så kommer jag vara på dag 23, och med största sannolikhet ha spottings då. Någon som vet om det kommer vara några problem? Det som känns lite tråkigt är att vi lär ju få vänta minst en månad till innan vi kommer igång, eftersom inga prover är tagna på oss än.. Det hade ju varit perfekt att få börja veckan efter. ;-) Det är den här eviga väntan. Men nu är det dax att sova, imorgon är en dag närme till vad som komma skall!
Cura vs Öresund
Sedan vi bestämde oss för att det är mayamottagningen vi vill gå till för vår utredning så har vi varit inställda på att det är öresundskliniken vi skulle åka till för äp och insättande. Jag har läst mycket gott om öresund, och det har känts bra och tryggt att åka dit.
Men nu för ett par veckor sedan när jag kollade på öresunds hemsida så var maya borttagen, så det verkar som att de inte har något samarbete längre. Maya verkar istället samarbeta med Cura, och det känns sådär, eftersom jag läst en del dåligt om dem nu när jag googlat lite.
Det är jobbigt när man varit inställd på en sak, och så blir det en annan. Jag får trösta mig med att de på maya verkar vara helt underbara, har bara läst bra saker om dem, och det är där vi kommer göra hela utredningen, ul osv.. medans det endast är äggplock och insättande på cura.
Det blir säkert bra oavsett. Men om det finns någon som har erfarenhet av Cura så tas det tacksamt emot!
Men nu för ett par veckor sedan när jag kollade på öresunds hemsida så var maya borttagen, så det verkar som att de inte har något samarbete längre. Maya verkar istället samarbeta med Cura, och det känns sådär, eftersom jag läst en del dåligt om dem nu när jag googlat lite.
Det är jobbigt när man varit inställd på en sak, och så blir det en annan. Jag får trösta mig med att de på maya verkar vara helt underbara, har bara läst bra saker om dem, och det är där vi kommer göra hela utredningen, ul osv.. medans det endast är äggplock och insättande på cura.
Det blir säkert bra oavsett. Men om det finns någon som har erfarenhet av Cura så tas det tacksamt emot!
stora planer!
Nu är snart ivfkarusellen igång för emma, som jag följt på familjeliv och hennes blogg i över ett år. Jag kan inte låta bli att känna mig lite pirrig i magen för hennes skull, och varje dag går jag in på hennes blogg med stor spänning ifall hon skrivit något nytt. :-D kanske känner jag som jag gör eftersom jag vet att vi också _snart_ är där, och jag kommer gå igenom samma saker som hon. Spännande värre är det i vilket fall som helst, och tanken på att vi kanske får våra bebisar inom ett år är otroligt nervkittlande. :-)
Det är faktiskt mindre än tre veckor kvar tills vi har vårt första möte, vilket innebär MAX sex veckor innan vi drar igång! Det jag oroar mig mest över är domen om vi öht kan få ett biologiskt barn tillsammans.. Det är en skrämmande tanke. MEN, nog om det! 2012 skulle bli mitt år, och även om det inte innebär bebis så innebär det att jag kommer få en ring på mitt finger i sommar! Jag är så LYCKLIG!
deppig.
Jag känner mig så deppig, mår konstigt och känner att jag helst vill lägga mig under täcket. Det började igår och har fortsatt idag med. Det är så mycket som snurrar i mitt huvud, jag vill bara att tiden ska gå så vi kan komma igång snart med utredningen. Jag vill veta vad som är fel. Jag vill inte vänta längre! I 19 månader har jag väntat. Väntat på äl, väntat på spottings, väntat på bim. Nu väntar jag på den 9 mars.
Igår var jag vid min fina morfars grav för första gången.. Gud så jag saknar honom! Kanske var det det som löste ut den här ledsenkänslan jag har. Jag hoppas att jag snart får upp lite hopp igen.
och där kom spottingsen.
Igår kom spottingsen på dag 21. 19e försöket. Jag hade inte förväntat mig något annat, och känner mig knappt ens ledsen. Fyra veckor känns otroligt långt bort, men nu kan jag åtminstone räkna neråt! Vi har bestämt oss för att köpa ett trepack. Jag läste någonstans att 70-75% blir gravida inom tre försök. Så jag håller alla tummarna jag har!
berättat
I helgen tog jag ett beslut att berätta för min chef om vår kommande utredning. Dels för att han frågade förra veckan om jag vill åka iväg 4 dagar o bygga upp en ny butik, flera av oss fastanställda måste åka, och dessa dagar är mitt under vår utredning. Hade jag bara sagt nej så känns det som att jag sviker gruppen som får jobba ännu hårdare. Sedan så vet jag inte hur det kommer se ut, om jag måste gå från jobbet ibland eller hur jag kommer må. Jag kände att jag var tvungen att berätta det. Hans första kommentar var "vad kul!" kul och kul vet jag inte om jag tycker det är, men det var väl inte så han menade. Han tyckte inte 19 försök var så länge, men jag hade hans fulla stöd. Det känns skönt att veta att jag kan fokusera på det till 100 när vi kör igång, och inte behöva tänka på vad jag ska säga på jobbet. Igår fick jag frågan av en arbetskamrat om när bebisen kommer, hon ville sticka bebiskläder.. Idag sa min farmor att hon längtade efter ett till barnbarnsbarn, att hon ville uppleva det också.. Vadå PRESS. Jag önskar folk kunde va tysta ibland.. Helt ärligt så är det här med ofrivillig barnlöshet SKITJOBBIGT och ofta vill jag bara lägga mig under täcket och gråta. Men jag gör det inte, för jag inbillar mig att jag är stark. Idag såg jag att en tjej på min facebook ska ha barn i sommar. Dom fick deras första när vi försökt i två månader. Då känner man hur lång tid det faktiskt har gått, och det gör så fruktansvärt ont.
Plötsligt händer det?
Ja, inte här iallafall. Jag tror inte jag haft någon ägglossning den här månaden. Förra månaden fick jag, vad jag tror, äl på dag 11 med ömma bröst som följd. spottingsen kom på dag 18 och mensen på dag 27.
På dag 8 den här cykeln fick jag fruktansvärd molvärk och en liten blödning, trodde det var äl, men jag fick aldrig några ömma bröst. Dessutom har jag inte haft några andra som helst tecken på äl. Jag är på dag 17 nu och förväntar mig spottings vilken dag som helst.
Men det känns som att det inte spelar någon roll nu, för snart får vi hjälp! (jag hoppas på en lyckad sådan)
Jag önskar att vi hade en sådan tur som man läser att en del andra har haft. Så fort de söker hjälp så blir de gravida. Men jag tror att de flesta som lyckas bli det på egen hand, kanske sökte hjälp efter ett år, och då kanske det inte var något fel egentligen eftersom det är vanligt att det kan ta upp till ett år innan man lyckas. (väntan är förstås lika jobbig ändå). Men som vi, i vårt fall som är inne på vårt 19e försök så känns det inte troligt att vi skulle lyckas själva.
Fast mirakel kan ju ske. ;-)
Men det skulle va lite kul att se statistik på hur många försök de har, som lyckats själva precis innan de fick hjälp.
På dag 8 den här cykeln fick jag fruktansvärd molvärk och en liten blödning, trodde det var äl, men jag fick aldrig några ömma bröst. Dessutom har jag inte haft några andra som helst tecken på äl. Jag är på dag 17 nu och förväntar mig spottings vilken dag som helst.
Men det känns som att det inte spelar någon roll nu, för snart får vi hjälp! (jag hoppas på en lyckad sådan)
Jag önskar att vi hade en sådan tur som man läser att en del andra har haft. Så fort de söker hjälp så blir de gravida. Men jag tror att de flesta som lyckas bli det på egen hand, kanske sökte hjälp efter ett år, och då kanske det inte var något fel egentligen eftersom det är vanligt att det kan ta upp till ett år innan man lyckas. (väntan är förstås lika jobbig ändå). Men som vi, i vårt fall som är inne på vårt 19e försök så känns det inte troligt att vi skulle lyckas själva.
Fast mirakel kan ju ske. ;-)
Men det skulle va lite kul att se statistik på hur många försök de har, som lyckats själva precis innan de fick hjälp.
äntligen!!!
Vi har fått en tid!!!! 9 mars börjar vår utredning! Prover kommer tas på både mig och p, sedan tar det ca 3 veckor och efter det kör det igång. Jag är så glad! Inte nog med det så ska vi köpa lägenhet! Ett nybygge med inflytt 2013. Livet ser ljust ut nu. :-D
Jösses
Jösses vad mycket söta saker det finns till bebisar. Jag vill köpa! NU.
Men jag får inte för p. och visst är det onödigt.. tänk om det inte blir någon bebis. Vi har en liten låda med några smågrejor som vi har köpt. Det är inte mycket alls. Det känns som att jag utmanar ödet om jag skulle köpa.
Jag har alltid tänkt att jag kommer vänta ganska länge innan jag handlar saker till bebisen när jag blir gravid, men ärligt talat vet jag inte om jag kommer klara att vänta den dagen det väl händer. Jag vet inte varför jag surfar runt och tittar på bebiskläder, eller går in på barnavdelningarna på stan. Men jag kan verkligen inte låta bli. Det är tortyr.
Jag ser framför mig hur jag kommer inreda ett framtida barnrum, och alla söta små kläder jag kommer köpa. ;-)
Jag lever lite uppe i det blå.. men drömma, det måste jag ju få göra.
Men jag får inte för p. och visst är det onödigt.. tänk om det inte blir någon bebis. Vi har en liten låda med några smågrejor som vi har köpt. Det är inte mycket alls. Det känns som att jag utmanar ödet om jag skulle köpa.
Jag har alltid tänkt att jag kommer vänta ganska länge innan jag handlar saker till bebisen när jag blir gravid, men ärligt talat vet jag inte om jag kommer klara att vänta den dagen det väl händer. Jag vet inte varför jag surfar runt och tittar på bebiskläder, eller går in på barnavdelningarna på stan. Men jag kan verkligen inte låta bli. Det är tortyr.
Jag ser framför mig hur jag kommer inreda ett framtida barnrum, och alla söta små kläder jag kommer köpa. ;-)
Jag lever lite uppe i det blå.. men drömma, det måste jag ju få göra.
Avundsjuka
Ibland undrar jag om jag någonsin får uppleva känslan av att ha min (vår) alldeles egen bebis.
Känslan att få vara mamma. Att se på sitt barn och veta att det verkligen är vårt barn, och ingen annans.
Varje dag ser jag föräldrar med sina små nyfödda bebisar eller gravida tjejer som ser så där lyckliga ut.
Jag är så avundsjuk!
Jag missunnar verkligen ingen annan barn, men jag önskar att jag slapp kämpa så, att jag slapp gå med de här tankarna ständigt i huvudet och rädslan att kanske aldrig få uppleva det.
Det känns orättvist att kanske behöva lägga alla mina besparingar på att försöka få barn (även om det verkligen är värt varenda krona om vi skulle lyckas), men att få barn trodde man ju skulle gå naturligt..
Jag väntar på det där samtalet om att det är vår tur.. jag är rädd men samtidigt förväntansfull.
Det känns som att jag stänger in mig i en bubbla och jag känner oftast inte för att göra någonting. Jag känner mig ledsen och tom. Det känns helt enkelt inte bra. Det är verkligen något som fattas i mitt liv.
Alla andra är så jäkla lyckliga hela tiden, och jag önskar så att jag var en av dom.
Idag är en deppig dag.. har mått helt okej ett tag, kanske därför jag glömt av att blogga. ;-)
Men men.. Nu börjar mensen ta slut.. har "bara" blött i 15 dagar. Jag hatar det.
Men nu är det på det igen, och håll tummarna för en Lucky number 19.
Känslan att få vara mamma. Att se på sitt barn och veta att det verkligen är vårt barn, och ingen annans.
Varje dag ser jag föräldrar med sina små nyfödda bebisar eller gravida tjejer som ser så där lyckliga ut.
Jag är så avundsjuk!
Jag missunnar verkligen ingen annan barn, men jag önskar att jag slapp kämpa så, att jag slapp gå med de här tankarna ständigt i huvudet och rädslan att kanske aldrig få uppleva det.
Det känns orättvist att kanske behöva lägga alla mina besparingar på att försöka få barn (även om det verkligen är värt varenda krona om vi skulle lyckas), men att få barn trodde man ju skulle gå naturligt..
Jag väntar på det där samtalet om att det är vår tur.. jag är rädd men samtidigt förväntansfull.
Det känns som att jag stänger in mig i en bubbla och jag känner oftast inte för att göra någonting. Jag känner mig ledsen och tom. Det känns helt enkelt inte bra. Det är verkligen något som fattas i mitt liv.
Alla andra är så jäkla lyckliga hela tiden, och jag önskar så att jag var en av dom.
Idag är en deppig dag.. har mått helt okej ett tag, kanske därför jag glömt av att blogga. ;-)
Men men.. Nu börjar mensen ta slut.. har "bara" blött i 15 dagar. Jag hatar det.
Men nu är det på det igen, och håll tummarna för en Lucky number 19.
Nu ser jag ljuset!
Jag känner mig ungefär som i bröderna lejonhjärta när karl i slutet ropar JAG SER LJUSET JONATAN, JAG SER LJUSET! (ungefär så ;-) ) fast jag ska inte till nangilima. Vi ska göra utredning, och det ganska så snart!
Idag ringde jag kliniken vi vill gå till, en mottagning som verkar vara väldigt populär här i stan. Jag tycker det är skitjobbigt att ringa sådana här samtal, men jag vet ju att jag måste. Så med skakiga händer och stakande röst fick jag fram att vi nu försökt få barn i 18 månader och att vi ville veta vad som är fel.
Hon svarade att Tyvärr har dom inga tider, att de har ett kösystem och kön sträcker sig ett halvår framåt- minst.
Jag fick lite smått panik för en sekund och sa att jag ringde en gång i höstas, och då hade dom bokningsstopp, varpå hon utbrister: Men då är ni ju med på listan! och så tittar hon efter, och det visar sig att vi är väldigt långt fram i kön! Hon kunde inte ge mig någon tid, men hon sa att vi kommer få hjälp nu i vår och att dom ringer mig lite närmre när de har en tid.
Jag känner mig så lättad, faktiskt glad. Nu vet jag att det går framåt, jag vet att vi kommer få hjälp. Skitsamma om jag inte fick någon tid nu direkt, jag är glad att jag ringde i höstas, och jag är glad att vi står långt fram i kön och jag är glad att det kanske, kanske, kanske snart är vår tur!
nej.
Jag hoppas så att ni alla som har de barn ni vill ha, (är nog lika svårt att längta efter tex en tvåa som inte vill komma som det är för mig) vet hur lyckligt lottade ni är, som högsta vinsten i ett lotteri. Själv drog jag nitlotten för 18e gången. Arton. Ett och ett halvt år. Spottingsen kom idag på dag 18.. 13 dagar sedan min mens slutade. Hur ska ett ägg hinna fästa då? Jag kunde inte ens gråta. Jag känner mig bara tom. Det känns som att jag aldrig kommer få bli mamma. Förlåt för mina bittra inlägg, men helt ärligt så är det så jag känner mig. Även om jag går omkring och ler, skrattar, sjunger och flamsar omkring så är jag i ett enda stort kaos inuti. Jag är livrädd.
fröken smile
Såhär ungefär en vecka innan bim vet jag ännu en gång att vi inte lyckats. Om det är vanan och min negativa attityd jag börjat dras med, eller om det är för att min kropp känns exakt likadan som den alltid gör vid den här tidpunkten vet jag inte. Men jag känner mig helt säker på att den där förbannade mensen och spottingsen kommer dyka upp. Det finns liksom inga undantag.
Ibland skenar min fantasi iväg.. Och jag funderar på hur jag skulle känna om jag skulle få ett positivt graviditetstest. Enorm lycka, det vet jag redan.. Kanske lite pirrande känsla i magen blandat med skräck.. För egentligen är jag livrädd för att föda barn.. Men det är en rädsla som känns allt mer avlägsen ju längre tiden går. Barn känns otroligt långt bort. Jag känner mig verkligen ensam.
Idag fick jag höra att jag är fröken Smile. Det var en av våra lastbilskillar som sa det.. Han tycker att jag alltid ler och alltid är glad.. Tänk om dom skulle veta. Jag är allt annat än alltid glad, jag är ganska ledsen faktiskt, jag har en längtan och en sorg som jag knappt kan beskriva, för tanken på barn och att vi aldrig lyckas dyker upp många gånger om dagen i mitt huvud. Det var ju nu jag skulle vara så där sprudlande lycklig. Men istället ser jag alla gravida tjejer som går med magen i vädret och önskar att det hade varit jag.
snart för gammal?
För någon dag sedan kom en gammal bekant in på jobbet. Med sig hade han sitt lilla barn på snart tre år. Jag har inte träffat honom på flera år, men vi pratade lite och han sa att en till var på väg. Sen tittade han på min mage och sa: du då?? Ska inte du skaffa barn snart? som vanligt visste jag inte vad jag skulle svara, så sa bara Nä, inte än. Varpå han skrattade och sa Nä, du är ju snart för gammal! Jag önskar så att folk kunde tänka på att det kanske finns en anledning till att andra inte "skaffat" några barn.. Att dom kunde tänka ett steg längre. Men visst, jag får ju skylla mig själv som inte sa som det är. Men det kändes som mitt hjärta gick i tusen bitar.
En veckas väntan till.
Idag tog jag mod till mig och ringde privat igen.. Men de hade julledigt fram till den 9e! Så typiskt. Det är inte direkt lätt att lyfta luren och ringa ett sådant samtal. Iallafall inte för mig. Nu får jag vänta tills nästa torsdag innan jag har möjlighet att ringa igen och då har jag 8 dagar kvar till bim. Det kanske kan vara bra att ha en cykel imellan, men jag vågar inte tro att jag kommer få en tid så snabbt.
Herregud vad man har blivit bitter och negativ. :-) Jag tycker annars att jag tar det ganska bra utifrån vår situation.. visst är jag ledsen imellanåt och tänker på det konstant, men det är kanske inte så konstigt när längtan är så stor.
Herregud vad man har blivit bitter och negativ. :-) Jag tycker annars att jag tar det ganska bra utifrån vår situation.. visst är jag ledsen imellanåt och tänker på det konstant, men det är kanske inte så konstigt när längtan är så stor.
gott nytt år
Julen är i stort sett över och med två dagar kvar av året är det ett faktum att 2011 verkligen inte var vårt år. Men 2012 är det. Det måste det vara. 2011 inledde jag med stor förväntan, övertygad om att jag skulle vara mamma vid årets slut. Det nya året ligger jag lite lägre, för vad jag lärt mig under 2011 mer än jag redan visste var att allt man tror är en självklarhet inte alltid är så enkelt och att man verkligen inte ska ta saker för givet. Vilket många faktiskt gör när det gäller det här med barn. Jag vet att de flesta inte har svårt att få barn, det har jag också fått erfara under det gångna året, då vääääldigt många runt omkring mig fått barn eller är gravida. Någon måste ju ha svått att bli gravid, och i min "bekantskapskrets" råkar det vara jag.
Jag hoppas att det snart blir vår tur, så jag kan börja glädjas till andras graviditeter istället för stt länna mig ledsen och avundsjuk. Jag räknar inte med att få bli mamma under 2012, men jag hoppas att jag iallfall blir gravid under året. Nästa vecka ska jag försöka få mod att ringa och se om vi kan få tid till utredning. Nu börjar allvaret.
.......
Nu har vi gått och lagt oss.. Mina tankar skenar iväg och jag känner att tårarna inte är långt borta. Varför händer detta mig, oss?? Vad har vi gjort för att förtjäna det här? Nästa månad är försök nr 18.. Vilket innebär 1,5 år, med lite korrigering. Fatta hur länge det är. Folk som började försöka efter oss, eller tom blev gravida av misstag har fått sina barn nu.. Deras barn kommer ha blivit ganska "stora" innan vi ens fått något barn.. Det känns så orättvist att en del ska få kämpa så.. Jag blir rädd när jag tänker på hur lång tid det har gått.. Vi röker inte, dricker nästan ingenting, tar inga droger och äter bra mat.. Vi sexar regelbundet för maximera chanserna, vi äter vitaminer och ja, vad ska man säga? Just nu är jag bara ledsen, och arg, besviken och känner en sån oerhörd sorg.
Kanske är jag gladare imorgon.
ingen julklapp
Det blev ingen julklapp till oss i år. 2011 var inte vårt år, och just nu vågar jag inte ens hoppas på 2012. Ett år går skrämmande fort. Jag känner mig bara ledsen, och väldigt tom.
minibebis
Lite mer än en vecka kvar till bim, och jag känner mig precis som vanligt. Lite ömma bröst, varken mer eller mindre. Spottingsen räknar jag kallt med till helgen.
Det känns som att jag aldrig kommer få ett plus. :(
I veckan var vi och hälsade på en liten liten minibebis, född i v 28 men är nu 7 veckor. Så söt och så liten! Bebisen vägde nu 2100 och hade nästa växt ur stl 44. ;-) Var man inte sugen på bebis innan (vilket vi självklart är) så blev man det definitivt nu! Även om man inte vill behöva föda i v 28..
Jag längtar verkligen tills det är vår tur..!!
Snart ska jag krypa ner i soffan framför tvn, men ska lägga upp ett recept jag gjorde i helgen, på äppelchips och äppelglögg!
försök nr 17
För några månader sedan läste jag en tråd på familjeliv hur många försök det tog för folk innan det blev bebis. De flesta hade relativt få försök, förutom en som plussade på deras 17e. Där är jag nu.
Den här tjejen har varit lite utav en livlina för mig. 17 försök, men till sist gick det. Över 17= något är fel. Jag hoppas av hela mitt hjärta och lite till och jag håller alla mina tummar och tår för att vi kommer lyckas på detta sjuttonde försök.. Sista chansen, låt 2011 bli vårt år!
