någon annan?
Ibland känns det som att mitt liv är en slags saga, där jag står utanför och tittar på.
Det är då det känns rätt okej, som nu. Jag är inte speciellt ledsen. Jag känner mig faktiskt ganska glad. Det är när man kastas tillbaka till verkligheten som man mår dåligt, när man inser att det är JAG (vi) som är på 17e försöket, och inte lyckats.
Det är en sån typisk grej som man tänker att det är sånt som händer andra, inte en själv. Jag är lite så fortfarande faktiskt, för jag känner någonstans att vi visst kommer lyckas. Jag vill inte tänka så långt att det finns dom som faktiskt inte gör det. Det kan ju hända att vi är ett av dom paren.
Det gör mig livrädd, så jag väljer att fortsätta stå här utanför och titta på, ett litet tag till.
Det är då det känns rätt okej, som nu. Jag är inte speciellt ledsen. Jag känner mig faktiskt ganska glad. Det är när man kastas tillbaka till verkligheten som man mår dåligt, när man inser att det är JAG (vi) som är på 17e försöket, och inte lyckats.
Det är en sån typisk grej som man tänker att det är sånt som händer andra, inte en själv. Jag är lite så fortfarande faktiskt, för jag känner någonstans att vi visst kommer lyckas. Jag vill inte tänka så långt att det finns dom som faktiskt inte gör det. Det kan ju hända att vi är ett av dom paren.
Det gör mig livrädd, så jag väljer att fortsätta stå här utanför och titta på, ett litet tag till.
karma?
Jag som trodde att jag skulle slippa så många dagar med spottings den här gången är nu på spottingdag 6. Vilket innebär blod i minst 12 dagar. För att se det positiva med det är att jag slapp mensvärk på jobbet, det negativa är att mensvärken troligen kommer i helgen. Vet inte vilket som är värst. ;-) min kropp slutar aldrig att förvåna mig. Om man ska tro på karma så måste jag ha varit riktigt jävlig i mitt förra liv. Sen ger spottingsen mig svamp var och varannan menscykel. Känner mig väldigt less på allt med klåda och en mens som aldrig kommer igång. Men imorgon ska vi på glöggmys hos en av mina bästa <3 det ser jag verkligen fram emot! Godnatt!
en dag närmre.
Idag känns det faktiskt ganska okej. Mensen har inte riktigt kommit igång, men jag räknar med att den gör det snart. Senär det dags att ladda om batterierna till nästa månad, och hoppas på att vi får världens bästa julklapp!
Det känns skönt att jag börjar se ett slut på ovissheten. Om bara någon månad så kan jag ringa efter hjälp igen, och då hoppas jag på att det finns en tid till oss för utredning. Det kommer bli otroligt skönt att få veta vad som är fel och förhoppningsvis få hjälp med det.
Nu finns det bara mysiga saker att se fram emot. :-) advent och jul. För varje dag som går är vi en dag närmre till vårt barn, det kan ju bara bli bättre. :-)
Ingenting är omöjligt
Igår åkte vi till Ullared. Det blev mycket handlat, julsaker och julklappar blev det. :-) Vi var iväg precis hela dagen, och P var helt slut efter flera timmars springade inne på gekås. Jag hade nog lätt kunnat gå lite till. ;-)
Idag är jag på dag 20 i cykeln, och förra månaden kom spottingsen på dag 21. Så jag förväntar mig att dom kommer imorgon eller iallafall senast i helgen. Jag har ömma bröst som jag brukar ha, inget känns annorlunda, så jag har inga större förhoppningar om lycka den här månaden heller. Man (jag) blir väldigt lätt bitter och negativ när månaderna bara går..
Men, helt har jag inte gett upp. Ingenting är omöjligt!
Idag är jag på dag 20 i cykeln, och förra månaden kom spottingsen på dag 21. Så jag förväntar mig att dom kommer imorgon eller iallafall senast i helgen. Jag har ömma bröst som jag brukar ha, inget känns annorlunda, så jag har inga större förhoppningar om lycka den här månaden heller. Man (jag) blir väldigt lätt bitter och negativ när månaderna bara går..
Men, helt har jag inte gett upp. Ingenting är omöjligt!
"Ingenting är omöjligt.. Det omöjliga tar bara lite längre tid..."
skitdagar
Idag är en sådan dag då jag hade velat ligga hemma under täcket. Jag känner mig irriterad och på dåligt humör. Men å andra sidan så har jag känt mig ledsen i flera dagar. Bim närmar sig med stormsteg den här gången, och jag vet redan att vi inte har lyckats. Kanske därför jag mår som jag gör.
Det känns så orättvist. Vad har vi gjort för att förtjäna det här?
Det känns som att alla lyckas utom vi. Tycker man hör om folk som ska ha barn hela tiden. :-( jag vill bara åka långt lngt bort eller stänga in mig i några veckor. Hoppas jag mår bättre imorgon.
ÄL- tider
Nu är det ÄL-tider här hemma.
Jag vet inte exakt när jag har äl, eftersom vi inte testar. Jag tycker att det är ett stressande moment, och den månaden jag aldrig fick utslag blev jag helt förstörd.
Vi har försökt med varannan dag istället för att maximera chanserna och inte missa äl, men nu, på 16e försöket så känner jag att NEJ, jag orkar inte ha sex enligt schema. Det funkar ju inte ändå. Vi har beslutat oss för att vi har det när vi känner för det istället, så får det bära eller brista.
Jag hoppas självklart att vi kommer lyckas på egen hand. Jag vill inget hellre. Samtidigt så längtar jag efter att få komma igång med en utredning, så vi får veta vad som är fel.
Jag längtar så sjukt mycket.. jag tror inte någon kan förstå hur det känns som inte varit i vår situation.
Det får mig att tänka på en klassisk "dikt" som stämmer så otroligt väl in med hur det känns just nu:
Mina ögon kan glittra
Mina läppar kan le
Men sorgen i mitt hjärta
kan ingen se
Känns som en liten fånig dikt, men det är precis så jag är, glad utåt, ledsen i hjärtat.
Jag vet inte exakt när jag har äl, eftersom vi inte testar. Jag tycker att det är ett stressande moment, och den månaden jag aldrig fick utslag blev jag helt förstörd.
Vi har försökt med varannan dag istället för att maximera chanserna och inte missa äl, men nu, på 16e försöket så känner jag att NEJ, jag orkar inte ha sex enligt schema. Det funkar ju inte ändå. Vi har beslutat oss för att vi har det när vi känner för det istället, så får det bära eller brista.
Jag hoppas självklart att vi kommer lyckas på egen hand. Jag vill inget hellre. Samtidigt så längtar jag efter att få komma igång med en utredning, så vi får veta vad som är fel.
Jag längtar så sjukt mycket.. jag tror inte någon kan förstå hur det känns som inte varit i vår situation.
Det får mig att tänka på en klassisk "dikt" som stämmer så otroligt väl in med hur det känns just nu:
Mina ögon kan glittra
Mina läppar kan le
Men sorgen i mitt hjärta
kan ingen se
Känns som en liten fånig dikt, men det är precis så jag är, glad utåt, ledsen i hjärtat.
orättvist
Varför ska livet vara så orättvist?
En del får barn på löpande band, andra får barn som de inte vill ha. En tredje kämpar månad efter månad utan resultat medans en fjärde som kämpat i år lyckas bli gravida- men får missfall.
kvällens program av drömmen av ett barn var så fruktansvärt sorgligt. Jag kände så mycket med dom, det var så jag mådde illa här i soffan och tårarna brände. Samtidigt vet jag inte alls hur det känns, för jag har inte varit där, och jag hoppas vi slipper det. Vår resa är precis i början av vad man kanske kan kalla ofrivilligt barnlösa. Den kan bli lång, men förhoppningsvis kortare än jag vågar hoppas på.
Jag missunnar verkligen ingen som längtar efter barn en graviditet, och visst blir jag glad när sådana jag tycker om och bryr mig om ska få barn. Man blir ju inte mer gravid för att andra avstår. Men jag kan inte låta bli att tycka att livet verkligen ÄR bra orättvist ibland.
tankar om ofrivillig barnlöshet
Idag är min andra och sista lediga dag för den här veckan.
Det är skönt att vara ledig mitt i veckan ibland, men jag hade hellre jobbat och varit ledig helgen. Men man kan ju inte få allt. ;-)
Jag känner mig konstig i kroppen, lite halvorolig eller något. Jag vet inte varför riktigt, men det kanske är alla tankar man har i huvudet. Ibland skenar mina tankar iväg, lite väl långt.
Jag funderar mycket på vad vi gör _OM_ vi inte skulle lyckas på egen hand, eller med ivf. Om något skulle vara fel på någon av oss.. vi har pratat mycket, men jag känner att jag måste prata mer.
P har sagt att han vill att vi ska försöka med spermadonation, om det skulle vara han det är fel på.
Skulle det vara mig det är fel på, vet jag inte hur vi skulle göra.. men om valet skulle stanna på adoption så är det mycket som ska stämma där också.
Jag tror att de flesta länder har som krav att man måste vara gifta, vilket vi inte är. Många länder har som regel att man måste varit gift allt från 2-5 år. Eftersom det tar TID att adoptera, så känns det, om det är den vägen vi får gå, som att vi inte kommer få något barn förrän om flera flera år. :-(
P tycker att vi får ta det som det kommer, och jag håller med. Men samtidigt så känner jag att jag måste få ta ställning och tänka på hur vi ska göra om vi inte lyckas själva.. jag vill inte vänta, och stå där om ett år och få veta att det inte funkar, och sedan kan vi inte adoptera på ännu flera år för att vi inte har vetat vilka regler som gäller.
Tanken är skrämmande när man inte blir gravid..
jag trodde aldrig att jag skulle sitta och skriva en sådan här blogg om min otroligt stora längtan att få bli mamma.
Det är skönt att vara ledig mitt i veckan ibland, men jag hade hellre jobbat och varit ledig helgen. Men man kan ju inte få allt. ;-)
Jag känner mig konstig i kroppen, lite halvorolig eller något. Jag vet inte varför riktigt, men det kanske är alla tankar man har i huvudet. Ibland skenar mina tankar iväg, lite väl långt.
Jag funderar mycket på vad vi gör _OM_ vi inte skulle lyckas på egen hand, eller med ivf. Om något skulle vara fel på någon av oss.. vi har pratat mycket, men jag känner att jag måste prata mer.
P har sagt att han vill att vi ska försöka med spermadonation, om det skulle vara han det är fel på.
Skulle det vara mig det är fel på, vet jag inte hur vi skulle göra.. men om valet skulle stanna på adoption så är det mycket som ska stämma där också.
Jag tror att de flesta länder har som krav att man måste vara gifta, vilket vi inte är. Många länder har som regel att man måste varit gift allt från 2-5 år. Eftersom det tar TID att adoptera, så känns det, om det är den vägen vi får gå, som att vi inte kommer få något barn förrän om flera flera år. :-(
P tycker att vi får ta det som det kommer, och jag håller med. Men samtidigt så känner jag att jag måste få ta ställning och tänka på hur vi ska göra om vi inte lyckas själva.. jag vill inte vänta, och stå där om ett år och få veta att det inte funkar, och sedan kan vi inte adoptera på ännu flera år för att vi inte har vetat vilka regler som gäller.
Tanken är skrämmande när man inte blir gravid..
jag trodde aldrig att jag skulle sitta och skriva en sådan här blogg om min otroligt stora längtan att få bli mamma.
Min fina morfar
Om två veckor är det tre månader sedan min morfar dog. Min fina morfar, som alltid har funnits och alltid skulle finnas.
Jag har varit lyckligt lottad som haft alla mina mor och farföräldrar i livet så länge, pigga och ganska friska.
När vi började försöka för över ett år sedan så tänkte jag tanken, att jag hoppades att dom skulle få uppleva mina barn, iallafall ett, men nu blev det inte så.
Jag tänker på min fina morfar varje dag, och jag är så ledsen över att jag aldrig mer kommer få träffa honom.
I helgen ska vi till Ps farfar som fyller år.. 88 år.
När vi låg där i soffan för över ett år sedan och bestämde att vi skulle försöka få ett barn så sa även P att han hoppas att hans farfar får uppleva vårt barn.. jag hoppas verkligen att det blir så. Han kan leva i många år till, men livet kan också vara väldigt skört, och man vet aldrig vad som väntar.
Jag vill inte köpa en massa saker till ett barn som inte finns, jag vill liksom inte utmana ödet.
Men vi har en liten gömma, med lite smågrejor som jag hoppas kommer bli använda någongång.. För ett par veckor sedan köpte jag en ängel, en liten skyddsängel kanske ;-) som kommer stå på vår byrå framtills vi får vårt efterlängtade barn. <3
Jag har varit lyckligt lottad som haft alla mina mor och farföräldrar i livet så länge, pigga och ganska friska.
När vi började försöka för över ett år sedan så tänkte jag tanken, att jag hoppades att dom skulle få uppleva mina barn, iallafall ett, men nu blev det inte så.
Jag tänker på min fina morfar varje dag, och jag är så ledsen över att jag aldrig mer kommer få träffa honom.
I helgen ska vi till Ps farfar som fyller år.. 88 år.
När vi låg där i soffan för över ett år sedan och bestämde att vi skulle försöka få ett barn så sa även P att han hoppas att hans farfar får uppleva vårt barn.. jag hoppas verkligen att det blir så. Han kan leva i många år till, men livet kan också vara väldigt skört, och man vet aldrig vad som väntar.
Jag vill inte köpa en massa saker till ett barn som inte finns, jag vill liksom inte utmana ödet.
Men vi har en liten gömma, med lite smågrejor som jag hoppas kommer bli använda någongång.. För ett par veckor sedan köpte jag en ängel, en liten skyddsängel kanske ;-) som kommer stå på vår byrå framtills vi får vårt efterlängtade barn. <3
Drömmen om ett barn 2.
Nu har jag precis tittat på förra veckans avsnitt av Drömmen om ett barn.
Först började tårarna rinna när tjejerna gjorde ett ultraljud och fick se deras lilla flicka.. sedan rann dom ännu mer när Anna och Anders gjorde sitt graviditetstest som var negativt.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag kollar på sådana program.. det inger hopp OCH förtvivlan, för jag känner en sådan skräck att aldrig få uppleva barn. Iallafall inte ett biologiskt..
För mig känns det viktigt just nu, för jag vill ha biologiska barn, få uppleva en graviditet och allt det där.. Jag har inte börjat bearbeta tanken på adoption, för det är lååångt dit, och det får jag ta om den dagen kommer.
Men jag vet att jag VILL ha barn, och hur, får tiden utvisa.
Först började tårarna rinna när tjejerna gjorde ett ultraljud och fick se deras lilla flicka.. sedan rann dom ännu mer när Anna och Anders gjorde sitt graviditetstest som var negativt.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag kollar på sådana program.. det inger hopp OCH förtvivlan, för jag känner en sådan skräck att aldrig få uppleva barn. Iallafall inte ett biologiskt..
För mig känns det viktigt just nu, för jag vill ha biologiska barn, få uppleva en graviditet och allt det där.. Jag har inte börjat bearbeta tanken på adoption, för det är lååångt dit, och det får jag ta om den dagen kommer.
Men jag vet att jag VILL ha barn, och hur, får tiden utvisa.
när kroppen luras.
Sedan jag slutade med mina ppiller i februari -09 så har jag antecknat när mensen har börjat och slutat, när jag haft nån blödning osv. Det känns som att jag borde känna min kropp ganska väl vid det här laget, men tydligen inte. Sedan vi började försöka få barn så har min kropp fått något konstigt spel. Eller så tänkte jag bara inte på det förut. Men jag lovar att den har betett sig annorlunda på något sätt nästan varje månad.
Den här månaden började spottingsen på dag 21. I vanliga fall kommer dom på dag 22-23. Som längst har spottingsen hållt på i 6 dagar, men den här gången har jag haft spottings i 8 dagar.
Jag tänkte nästan den förbjudna tanken : "TÄNK OM..".
Idag är jag på dag 28, (har en cykel på 25-27 dagar) och självklart har jag fått en mycket större blödning ikväll, med mensvärk. Brösten har slutat ömma och mensen kommer komma som ett brev på posten imorgonbitti.
Det var ju dumt av mig att tro, att vi kanske, kanske hade lyckats den här gången iallafall.
sorg, ångest och förtvivlan
Nu ligger jag i sängen och älsklingen snarkar bredvid mig. Grannen tittar på tv, annars är det tyst. Vad ska man säga om den här dagen? Kanske kan beskriva den med tre ord, sorg, ångest och förtvivlan. Jag vet att jag skrev i ett inlägg att jag var övertygad om att mensen skulle komma. Det är sant, det trodde jag också. Jag räknade även med spottingsen, men INTE idag. När spottingsen kommer så vet man att man misslyckats igen. 15 gånger. Utan spottings finns fortfarande en liten gnutta hopp. Jag har känt mig ångestladdad idag. En klump i magen och gråten i halsen. Varför får inte jag bli mamma? Varför får vi inte bli föräldrar? Jag börjar tappa hoppet om att vi kommer lyckas på egen hand. Man ska aldrig ta något för givet och 2011 blir inte vårt år, hur gärna jag än vill.
Helvetesjävlaskit!!!
Spottings. Jag har inget mer att säga just nu.
bim och mardrömmar
Jag hade tänkt försöka skriva minst ett blogginlägg om dagen, men jag är visst inte så bra på det här med att blogga. :-) dagarna går så fort, och vips så var det fem dagar sedan jag skrev sist. Men det får bli vad det blir, jag skriver mest för mina egna känslors skull.
Nu är det ca en vecka kvar till bim. Jag räknar med spottings torsdag eller fredag. Jag vågar inte tro på vår lycka denna gång heller, dessutom är det inget som tyder på att det skulle ha lyckats. Därimot har jag mina vanliga pmssymtom med ömma bröst, som jag alltid får. Veckan kommer bli lång, men jag orkar inte tänka på det så mycket, för jag är övertygad om att mensen kommer.
I helgen var nog första gången jag upplevde p frustrerad, bitter och ledsen för att det inte funkar för oss..men det kan bero på att det kom två nya gaviditeter i veckan, en fick barn,och en fjärde ska ha inom kort.
Jag drömmer ofta om barn (så jag tänker nog på detta mer än jag vill erkänna;-) ) inatt drömde jag att jag hade ett barn som jag inte visste om. Hur nu det gått till.;-) jag fick veta det i drömmen när barnet var ganska nyfött. Jag gick in i ett hus, eller barack av något slag där det fanns massor av söta bebisar.. När jag kom fram till båset där min bebis var så satt det någon och höll i barnet. När jag fick se ansiktet på bebisen tror jag att jag vaknade.. För det var det läskigaste jag sett.. :-( men jag vet inte hur den såg ut, mer än att den var otäck. Det var ingen rolig dröm. Hehe. Nu ska jag krypa ner jämte baby och försöka sova.
Inatt hoppas jag att jag drömmer lite vackrare drömmar.
Nu är det ca en vecka kvar till bim. Jag räknar med spottings torsdag eller fredag. Jag vågar inte tro på vår lycka denna gång heller, dessutom är det inget som tyder på att det skulle ha lyckats. Därimot har jag mina vanliga pmssymtom med ömma bröst, som jag alltid får. Veckan kommer bli lång, men jag orkar inte tänka på det så mycket, för jag är övertygad om att mensen kommer.
I helgen var nog första gången jag upplevde p frustrerad, bitter och ledsen för att det inte funkar för oss..men det kan bero på att det kom två nya gaviditeter i veckan, en fick barn,och en fjärde ska ha inom kort.
Jag drömmer ofta om barn (så jag tänker nog på detta mer än jag vill erkänna;-) ) inatt drömde jag att jag hade ett barn som jag inte visste om. Hur nu det gått till.;-) jag fick veta det i drömmen när barnet var ganska nyfött. Jag gick in i ett hus, eller barack av något slag där det fanns massor av söta bebisar.. När jag kom fram till båset där min bebis var så satt det någon och höll i barnet. När jag fick se ansiktet på bebisen tror jag att jag vaknade.. För det var det läskigaste jag sett.. :-( men jag vet inte hur den såg ut, mer än att den var otäck. Det var ingen rolig dröm. Hehe. Nu ska jag krypa ner jämte baby och försöka sova.
Inatt hoppas jag att jag drömmer lite vackrare drömmar.
Skaffa aldrig barn!!
Det fick jag höra igår på jobbet.
Det var en kvinna med sin tvååriga son som sa det till mig. Sonen sprang iväg ut genom dörren när hon skulle betala så hon fick springa efter honom, väl tillbaka så började han kasta godis omkring sig. Efter mycket suckande från henne och skäll på sin tvååring så sa hon till mig i kassan: Skaffa ALDRIG barn!!
Det högg till i hjärtat lite grann.. helt plötsligt kände jag mig lite ledsen. Jag tycker att man ska tänka efter båda två och tre gånger innan man säger något sådant till någon. Särskilt om det är en person man absolut inte känner.
Tänk om jag varit med om något hemskt, som att mitt barn dött, eller som nu i mitt fall, 14 försök utan resultat.. eller att man visste att man aldrig skulle kunna få egna barn.
Jag kände väl kanske just då att jag tyckte att det var hon som inte skulle "skaffat" några barn, då hennes son var riktigt tjock, alltså inget vanligt småbarnshull, utan rent av överviktig.. och att hon sa att han bara var två år och så fruktansvärt jobbig, men att hon hade en liten ettårig dotter hemma som var snäll som ett lamm (ungefär) och att det var så stor skillnad på pojkar och flickor.. Ja, jag vet inte.
Men hennes ord satte sig som en tagg i mitt hjärta.
Det var en kvinna med sin tvååriga son som sa det till mig. Sonen sprang iväg ut genom dörren när hon skulle betala så hon fick springa efter honom, väl tillbaka så började han kasta godis omkring sig. Efter mycket suckande från henne och skäll på sin tvååring så sa hon till mig i kassan: Skaffa ALDRIG barn!!
Det högg till i hjärtat lite grann.. helt plötsligt kände jag mig lite ledsen. Jag tycker att man ska tänka efter båda två och tre gånger innan man säger något sådant till någon. Särskilt om det är en person man absolut inte känner.
Tänk om jag varit med om något hemskt, som att mitt barn dött, eller som nu i mitt fall, 14 försök utan resultat.. eller att man visste att man aldrig skulle kunna få egna barn.
Jag kände väl kanske just då att jag tyckte att det var hon som inte skulle "skaffat" några barn, då hennes son var riktigt tjock, alltså inget vanligt småbarnshull, utan rent av överviktig.. och att hon sa att han bara var två år och så fruktansvärt jobbig, men att hon hade en liten ettårig dotter hemma som var snäll som ett lamm (ungefär) och att det var så stor skillnad på pojkar och flickor.. Ja, jag vet inte.
Men hennes ord satte sig som en tagg i mitt hjärta.
olivia och liam
Idag har jag tillbringat dagen med en av mina bästa kompisar och hennes underbara son. :-) det är så roligt att se hur han utvecklar sig, han är strax över året, och han har lärt sig något nytt nästan varje gång vi ses. Varje gång är han som en liten solstråle. Glad jämt. :-) samtidigt är han överallt och ingenstans, precis som det ska vara när man är ett år. Men tanken kommer ändå (givetvis med glimten i ögat) hur orkar man??
Men JA, jag vill också slita mitt hår och sucka när barnet klättrar upp i taket för 100e gången och vara trött för att msn aldrig får sova ut. :-) för hur jobbiga de än kan vara (nu tycker inte jag att lille V är speciellt jobbig, men generellt) så är väl barn nåt av det underbaraste som finns? Iaf om det skulle råka vara ens eget.
När jag var liten trodde jag att jag skulle bli mamma vid 20. Det var ju rätt gammalt när man var liten. Jag brukade rita såna där födelsedagsannonser som är i tidningen när nån fyller år, jag hade så många älsklingsnamn så det blev rätt många barn jag hade i min fantasivärld. Minns att jag ritade en olivia och en liam. Och minst tio stycken till.
Nu kommer jag varken få en olivia eller en liam och jag har höjt ribban till 30.
Tänk så livet kan bli.
vill inte du ha barn?
Vad bra det är att kunna mobilblogga. Det enda som inte är så bra är att hela inlägget trycks ihop.
Men det får ni (mina få läsare;-)) ha överseende med.
Idag kom frågan återigen på jobbet.. J konstaterade att det var väldigt många gravida i butiken, varpå han säger "vill inte du ha barn nu??" och flinar.. Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag vill skrika ut någon slags frustration. Istället säger jag "äh, det är väl ingen brådska." J fortsätter o garva och säger att han tror att jag skulle vilja ha barn om en vecka om jag fick bestämma, och jag nekar?!
Fråga mig inte varför. Det är som att det är ett misslyckande att ha svårt för att få barn som man inte vill erkänna. Jag kunde väl ha sagt att jo, visst vill jag ha barn! Men det gjorde jag inte.
Igår läste jag i aftonbladet, där någon sa att man nekar till att man vill ha barn för omgivningen fram till man är i sjätte månaden, och på något sätt förstår jag precis vad dom menar.
Är det fult att ha svårt för att få barn? Verkligen inte. Det bara känns som ett misslyckande som jag inte vill att världen ska veta om.
Barn till varje pris?
Ska försöka mig på mitt första inlägg via mobilen, så får se om det funkar.
Vi kollade på den nya serien på ettan ikväll. Barn till varje pris.
Jag vet inte vad jag ska säga om den, mer än att jag kände hur hjärtat började dunka när de pratade med paret som inte kunde få barn pga att mannen inte hade några spermier. Likadant med tjejen som inte lyckades i danmark trots ägglossning varje månad..
Det känns som att jag blev ännu mer stressad och jag kände hur tårarna nästan brände i ögonvrån.
Varför varför är det så här för oss?? Usch, idag är en jobbig dag, mens och humöret i botten. Men snart är jag på banan igen, och vet ni, lyckas vi nästa gång så har vi världens bästa julklapp till våra familjer!
bitter på babyboom.
Jag tycker att det flyger ut bebisar till höger och vänster.
Vart jag än är så är det någon som är gravid eller som precis fått barn. Vi satt och kollade på simpsons häromdagen, då hade Apu och hans fru svårt att bli gravida (vilket resulterade i åttlingar senare). Likadant är det överallt.. känns det som.
Kanske är det bara jag som är mer uppmärksam nu, för att jag själv längtar så. Eller så är det för att vi faktiskt är i den åldern då de flesta "skaffar" barn.
Skaffar barn förresten.. det är inget man skaffar, utan något man får, om man är lyckligt lottad. Det har jag lärt mig nu.
Såg på facebook för en stund sedan att en tjej ska ha barn. En till med andra ord.. och jag kan inte hjälpa det, men jag ville bara kasta iväg datorn och sätta mig och grina en liten stund. Det känns så orättvist.
Jag önskar att jag kunde lägga tankarna bakom mig, jag vill inte vara avundsjuk och bitter.
Men det är lättare sagt än gjort.
helikopter och vitaminer.
Fredagkväll, och P har lekt med sin radiostyrda helikopter han fick av mig idag. Haha.
Han blev som ett barn på julafton och när kontrollen inte funkade med batterierna jag köpt så var vi direkt tvungna att åka och byta. Sen har han grejat med den ikväll, kanske tur att den bara funkar några minuter i taget, innan den behöver laddas, annars hade jag säkert inte fått se honom mer på flera dagar. (;
P köpte vitaminer idag också. Finns ju så mycket att välja på så man vet ju inte vad man ska äta. Vi äter rätt mycket grönsaker, och försöker variera med kyckling, fisk och kött. Men det kanske inte är dåligt att komplettera med lite annat.
Jag har ätit folsyra sedan i december och b-vitamin i två månader. B-vitaminen var ett hopp om att få bort spottingsen, men det verkar inte funka.
Ska nog sluta med ren folsyra med, och äta Mitt val-kvinna istället. Han ska äta Mitt val-Man.
Det är verkligen en hel djungel det här..
