Inte den här gången heller.
Jag har inte glömt bort bloggen.. det har bara varit så mycket andra tankar i mitt huvud under de här två veckorna.
Nu är det dags igen, och även den här gången verkar det kört. Precis som jag trodde.
Dessa två veckor går så otroligt långsamt varje månad. Jag försöker analysera minsta tecken, men det finns aldrig några andra tecken än dom vanliga pmssymtomen. Men varje gång kommer tanken "Tänk OM", även om jag innerst inne vet att det inte är så. Det känns som att jag har gett upp.
Jag frågade P hur han kan vara så positiv, och han svarade att någon måste ju vara det. För jag är det absolut inte. Hur mycket jag än vill tänka att det kommer, någon gång blir det vår tur. Så går det inte.
Jag är livrädd för att aldrig få det där plusset. Aldrig få känna lyckan att vara gravid, få känna sparkar i magen, och få gå igenom den där fruktansvärda förlossningen, som jag är så otroligt rädd för, och slutligen, få vår alldeles egna bebis.
Jag gräver gropen varje månad, och P sopar igen den så gott han kan.
Gud vad jag önskar att det kunde få vara vår tur.
Nu är det dags igen, och även den här gången verkar det kört. Precis som jag trodde.
Dessa två veckor går så otroligt långsamt varje månad. Jag försöker analysera minsta tecken, men det finns aldrig några andra tecken än dom vanliga pmssymtomen. Men varje gång kommer tanken "Tänk OM", även om jag innerst inne vet att det inte är så. Det känns som att jag har gett upp.
Jag frågade P hur han kan vara så positiv, och han svarade att någon måste ju vara det. För jag är det absolut inte. Hur mycket jag än vill tänka att det kommer, någon gång blir det vår tur. Så går det inte.
Jag är livrädd för att aldrig få det där plusset. Aldrig få känna lyckan att vara gravid, få känna sparkar i magen, och få gå igenom den där fruktansvärda förlossningen, som jag är så otroligt rädd för, och slutligen, få vår alldeles egna bebis.
Jag gräver gropen varje månad, och P sopar igen den så gott han kan.
Gud vad jag önskar att det kunde få vara vår tur.
Nästa år?
Efter att ha samlat mod ett tag, för det behövs faktiskt, så ringde jag imorse.
Det är inte lätt att erkänna för sig själv att man KANSKE inte klarar det på egen hand, utan att man kanske måste få hjälp. Samtidigt så har vi bara försökt i "13 månader" (korr. 13 försök), genomsnittet är ju 7 månader, och det betyder att det är lika många som klarar det på sitt första försök, som på sitt fjortonde.
Men ändå finns ju tanken där, självklart. Vem trodde att det skulle ta så lång tid?
Jag har läst på deras hemsida att en utredning tar ca 1 månad. (Det spelar heller ingen roll hur länge man ska ha försökt) Efter det går det fort, man får veta vad som är fel, och sedan får man ta ställning till hur man vill göra. Jag var beredd på att betala över 30 000, bara för att lyckas i år.
Så efter att ha suttit i telefonkö en bra stund med dunkande hjärta, så svarar hon att dom har bokningsstopp och inte har några tider förrän NÄSTA ÅR. Nästa år?? det är jättelångt dit. Särskilt när man redan väntat så länge på ett plus, och längtat ännu längre efter en bebis.
Jag var tvungen att grina en liten stund efter att jag lagt på luren, jag trodde, dumt nog att vi skulle få bestämma lite själva..att vi kanske kunde få hjälp nästa månad eller så..
Men nej, nu har jag torkat tårarna, och detta bakslag ska inte hindra oss. 2011 är vårt år. Så det så.
Det är inte lätt att erkänna för sig själv att man KANSKE inte klarar det på egen hand, utan att man kanske måste få hjälp. Samtidigt så har vi bara försökt i "13 månader" (korr. 13 försök), genomsnittet är ju 7 månader, och det betyder att det är lika många som klarar det på sitt första försök, som på sitt fjortonde.
Men ändå finns ju tanken där, självklart. Vem trodde att det skulle ta så lång tid?
Jag har läst på deras hemsida att en utredning tar ca 1 månad. (Det spelar heller ingen roll hur länge man ska ha försökt) Efter det går det fort, man får veta vad som är fel, och sedan får man ta ställning till hur man vill göra. Jag var beredd på att betala över 30 000, bara för att lyckas i år.
Så efter att ha suttit i telefonkö en bra stund med dunkande hjärta, så svarar hon att dom har bokningsstopp och inte har några tider förrän NÄSTA ÅR. Nästa år?? det är jättelångt dit. Särskilt när man redan väntat så länge på ett plus, och längtat ännu längre efter en bebis.
Jag var tvungen att grina en liten stund efter att jag lagt på luren, jag trodde, dumt nog att vi skulle få bestämma lite själva..att vi kanske kunde få hjälp nästa månad eller så..
Men nej, nu har jag torkat tårarna, och detta bakslag ska inte hindra oss. 2011 är vårt år. Så det så.
Har du karra?
Ja, då är man här igen, på blogg.se, efter att inte ha bloggat på över ett år.
Det största problemet är egentligen ett bloggnamn, för det är oftast det som satt stopp för mig när jag väl varit lite sugen på att blogga.
Karrakaramell fick det bli, för jag älskar godis, och allt sött här i livet.. även om mitt liv just nu känns lite bitterljuvt.
Jag är lycklig, för jag har träffat den finaste kärleken, vi bor tillsammans och planerar för en framtid, med barn, hus och allt det där.
Det som man trodde var en självklarhet, visade sig för oss vara lättare sagt än gjort, och det är kanske det min blogg kommer handla om för tillfället, men jag hoppas att den kommer utveckla sig på det sätt som jag vill och hoppas på.
Det största problemet är egentligen ett bloggnamn, för det är oftast det som satt stopp för mig när jag väl varit lite sugen på att blogga.
Karrakaramell fick det bli, för jag älskar godis, och allt sött här i livet.. även om mitt liv just nu känns lite bitterljuvt.
Jag är lycklig, för jag har träffat den finaste kärleken, vi bor tillsammans och planerar för en framtid, med barn, hus och allt det där.
Det som man trodde var en självklarhet, visade sig för oss vara lättare sagt än gjort, och det är kanske det min blogg kommer handla om för tillfället, men jag hoppas att den kommer utveckla sig på det sätt som jag vill och hoppas på.
