karrakaramell

Ber om ursäkt för mina ihoptryckta inlägg igen, blir så när jag skriver på mobilen!

Söndag igen, och ny vecka imorgon. Tänk om helgerna kunde vara fem dagar och veckan två. Vad skönt det skulle vara. ;-) igår var vi i ps hemstad på irländsk kväll med liveband och mat. Det var mysigt, jag drack vin o p fick köra. :-D Jag är riktigt sugen på en långweekend på irland. Hur mysigt hade inte det varit? Sitta på en riktig irländsk pub, och lyssna på äkta irländsk musik. Det får bli ett projekt för nästa år. Orka thailand liksom. ;-) På hemvägen vid halvett tiden åkte vi på en mörk landsväg när vi såg något stort springa vid vägkanten på motsatta vägbanan, o jag skrek EN VARG!!! Haha, vi stannade till och "vargen" sprang över på vår sida av vägen och då såg jag att den hade halsband på sig. ;-) det var skog överallt och kolsvart så vi visste inte vad vi skulle göra. Vi klev ur bilen och ropade på hunden som glatt kom springandes tillbaka till oss. Det var en stoor hund, såg ut som en nallebjörn i ansiktet, kanske av nån långhårig schäfertyp, men väldigt robust och stark som sjutton. Vi stod och höll i halsbandet en stund mitt på vägen, innan vi beslutade oss för o stoppa in hunden i bilen o leta efter närmsta hus. Han tog upp hela baksätet på bilen, o snart hittade vi en hästgård vi svängde upp vid. Som tur var lyste hela huset fadtän det var mitt i natten o gubben kom ut. Han kände inte igen hunden, men då han hade flera skällande hundar hemma fick "vår" hund sova i hundburen i bilen inatt, så skulle han ringa polisen idag på morgonen.. Jag undrar så hur det har gått..vi tog regnr på bilen, så p ska ev ringa ikväll o höra.. Jag hoppas vovven har hittat hem. <3 För övrigt kom mensen i fredags på dag 30, med 9 dagars spottings. Jag har deppat färdigt för det, och snart är det nya tag som gäller!

Sedan jag slutade med mina ppiller i februari -09 så har jag antecknat när mensen har börjat och slutat, när jag haft nån blödning osv. Det känns som att jag borde känna min kropp ganska väl vid det här laget, men tydligen inte. Sedan vi började försöka få barn så har min kropp fått något konstigt spel. Eller så tänkte jag bara inte på det förut. Men jag lovar att den har betett sig annorlunda på något sätt nästan varje månad. Den här månaden började spottingsen på dag 21. I vanliga fall kommer dom på dag 22-23. Som längst har spottingsen hållt på i 6 dagar, men den här gången har jag haft spottings i 8 dagar. Jag tänkte nästan den förbjudna tanken : "TÄNK OM..". Idag är jag på dag 28, (har en cykel på 25-27 dagar) och självklart har jag fått en mycket större blödning ikväll, med mensvärk. Brösten har slutat ömma och mensen kommer komma som ett brev på posten imorgonbitti. Det var ju dumt av mig att tro, att vi kanske, kanske hade lyckats den här gången iallafall.

Nu ligger jag i sängen och älsklingen snarkar bredvid mig. Grannen tittar på tv, annars är det tyst. Vad ska man säga om den här dagen? Kanske kan beskriva den med tre ord, sorg, ångest och förtvivlan. Jag vet att jag skrev i ett inlägg att jag var övertygad om att mensen skulle komma. Det är sant, det trodde jag också. Jag räknade även med spottingsen, men INTE idag. När spottingsen kommer så vet man att man misslyckats igen. 15 gånger. Utan spottings finns fortfarande en liten gnutta hopp. Jag har känt mig ångestladdad idag. En klump i magen och gråten i halsen. Varför får inte jag bli mamma? Varför får vi inte bli föräldrar? Jag börjar tappa hoppet om att vi kommer lyckas på egen hand. Man ska aldrig ta något för givet och 2011 blir inte vårt år, hur gärna jag än vill.

Spottings. Jag har inget mer att säga just nu.

Idag är det grått och trist ute. Jag började dagen med att ställa klockan på halvåtta. Men den hann bli nio innan jag klev upp. Nu sitter jag nerkrupen i soffan med tända ljus och har precis druckit te, hembakt bröd och pepparkakor.
Jag älskar lediga dagar!

Jag har tänkt titta på "Drömmen om ett barn" på datorn innan jag tar tag i dagen ordentligt. Jag har massor att fixa.. Bland annat ta hand om disken som snart blivit ett berg, städa toan, baka nytt bröd (eftersom jag tog det sista idag)dammsuga och damma. *puh* Det tråkigaste jag måste göra är att ta hand om vår "skrubb" i köket.. det är som ett litet förråd där sakerna är inslängda så man knappt kan öppna dörren.

Det var det.

Jag hade tänkt försöka skriva minst ett blogginlägg om dagen, men jag är visst inte så bra på det här med att blogga. :-) dagarna går så fort, och vips så var det fem dagar sedan jag skrev sist. Men det får bli vad det blir, jag skriver mest för mina egna känslors skull.
Nu är det ca en vecka kvar till bim. Jag räknar med spottings torsdag eller fredag. Jag vågar inte tro på vår lycka denna gång heller, dessutom är det inget som tyder på att det skulle ha lyckats. Därimot har jag mina vanliga pmssymtom med ömma bröst, som jag alltid får. Veckan kommer bli lång, men jag orkar inte tänka på det så mycket, för jag är övertygad om att mensen kommer.
 I helgen var nog första gången jag upplevde p frustrerad, bitter och ledsen för att det inte funkar för oss..men det kan bero på att det kom två nya gaviditeter i veckan, en fick barn,och en fjärde ska ha inom kort.
Jag drömmer ofta om barn (så jag tänker nog på detta mer än jag vill erkänna;-) ) inatt drömde jag att jag hade ett barn som jag inte visste om. Hur nu det gått till.;-) jag fick veta det i drömmen när barnet var ganska nyfött. Jag gick in i ett hus, eller barack av något slag där det fanns massor av söta bebisar.. När jag kom fram till båset där min bebis var så satt det någon och höll i barnet. När jag fick se ansiktet på bebisen tror jag att jag vaknade.. För det var det läskigaste jag sett.. :-( men jag vet inte hur den såg ut, mer än att den var otäck. Det var ingen rolig dröm. Hehe. Nu ska jag krypa ner jämte baby och försöka sova.
Inatt hoppas jag att jag drömmer lite vackrare drömmar.

Det fick jag höra igår på jobbet.

Det var en kvinna med sin tvååriga son som sa det till mig. Sonen sprang iväg ut genom dörren när hon skulle betala så hon fick springa efter honom, väl tillbaka så började han kasta godis omkring sig. Efter mycket suckande från henne och skäll på sin tvååring så sa hon till mig i kassan: Skaffa ALDRIG barn!!

Det högg till i hjärtat lite grann.. helt plötsligt kände jag mig lite ledsen. Jag tycker att man ska tänka efter båda två och tre gånger innan man säger något sådant till någon. Särskilt om det är en person man absolut inte känner.

Tänk om jag varit med om något hemskt, som att mitt barn dött, eller som nu i mitt fall, 14 försök utan resultat.. eller att man visste att man aldrig skulle kunna få egna barn.

Jag kände väl kanske just då att jag tyckte att det var hon som inte skulle "skaffat" några barn, då hennes son var riktigt tjock, alltså inget vanligt småbarnshull, utan rent av överviktig.. och att hon sa att han bara var två år och så fruktansvärt jobbig, men att hon hade en liten ettårig dotter hemma som var snäll som ett lamm (ungefär) och att det var så stor skillnad på pojkar och flickor.. Ja, jag vet inte.

Men hennes ord satte sig som en tagg i mitt hjärta.

Idag är en innesittar dag. (som många av mina lediga dagar ;-) ) men ute är det grått och trist och har regnat hela förmiddagen. Jag tänkte att jag ska baka lite bullar snart, så måste iväg och handla jäst. Det var ju trots allt kanelbullens dag i tisdags, och då blev det inga bullar alls.

Ikväll ska jag se Drömmen om ett barn på trean. Hoppas att den serien är lite bättre än den som går på ettan.
Ja, nu hade jag väl inte mer att skriva. ;-)

Idag har jag tillbringat dagen med en av mina bästa kompisar och hennes underbara son. :-) det är så roligt att se hur han utvecklar sig, han är strax över året, och han har lärt sig något nytt nästan varje gång vi ses. Varje gång är han som en liten solstråle. Glad jämt. :-) samtidigt är han överallt och ingenstans, precis som det ska vara när man är ett år. Men tanken kommer ändå (givetvis med glimten i ögat) hur orkar man?? Men JA, jag vill också slita mitt hår och sucka när barnet klättrar upp i taket för 100e gången och vara trött för att msn aldrig får sova ut. :-) för hur jobbiga de än kan vara (nu tycker inte jag att lille V är speciellt jobbig, men generellt) så är väl barn nåt av det underbaraste som finns? Iaf om det skulle råka vara ens eget. När jag var liten trodde jag att jag skulle bli mamma vid 20. Det var ju rätt gammalt när man var liten. Jag brukade rita såna där födelsedagsannonser som är i tidningen när nån fyller år, jag hade så många älsklingsnamn så det blev rätt många barn jag hade i min fantasivärld. Minns att jag ritade en olivia och en liam. Och minst tio stycken till. Nu kommer jag varken få en olivia eller en liam och jag har höjt ribban till 30. Tänk så livet kan bli.

Nu är snart den här helgen över också. Fattar inte vart tiden tar vägen. Nyss var det ju sommar och nu är vi redan inne i oktober. Helgen har varit mysig.. I fredags hälsade vi på ps familj och farfar.. Var en sväng vid hans brors grav också och tände ett ljus. Någon hade snott den fina lycktan vi köpt till graven.. Jag blir så sur när jag tänker på det. Hur kan man stjäla från en grav?! Igår hade vi ett par kompisar här, så vi var ute och åt på restaurang.. Och idag har vi bara legat inne i soffan, kollat på raskens och ätit blåbärspaj. :-D ska snart baka lite bröd också. Känner att det här blev ett helt meningslöst inlägg, men ibland får man väl göra sådana med. ;-) vi har tagit ett beslut med, som först var lite svårt att fatta, men nu är vi väldigt förväntansfulla och ser fram emot sommaren 2012!