karrakaramell

Onsdagkväll och kallt i luften. Nu är det nog inte långt kvar tills snön kommer, förra året vid den här tiden hade det ju varit snö i flera veckor. Känns konstigt att det redan har gått ett år. Det har varit ett långt år som har gått väldigt fort. Kan man beskriva det så? Mycket skratt, lycka, sorg och tårar. Året som jag trodde att jag skulle få bli mamma. Just nu, känns det faktiskt ganska okej. Det är så mycket lättare att skriva när man är ledsen, men det känns skönt att det faktiskt känns bra, idag. Värsta tiden i månaden är från spottingsdagen fram till någon dag efter bim, men sedan är det som att jag laddar upp batterierna och lever på det lilla hoppet som finns kvar fram till nästa gång spottingsen kommer som ett slag i ansiktet. Det är inte så här jag vill leva.. Jag vill mest av allt vara lycklig med världens finaste p, det är jag ju egentligen också, men det är något som fattas. Barnlöshet är nog något som kan ta knäcken på vem som helst, och jag tror att det är viktigt att vårda sin relation så att inte det tar upp allt. Därför är det så skönt att ha bloggen och få ventilera alla känslor, för det känns faktiskt lite bättre när jag fått skriva av mig. Jag tänker inte låta det här knäcka oss, det här kommer göra oss starkare,och barn ska vi få på något sätt, någon gång. Nu är det dags att sluta yra o ta på sig nattmössan. ;-) godnatt!