Varför jämföra sorg?
Jag förstår inte varför en del människor har behov av att jämföra sorg.
När den fruktansvärda katastrofen hände på Utøya, så skrek flera "HALLÅÅÅÅ, TÄNK PÅ BARNEN I AFRIKA!!", att då minsann var det ingen som brydde sig.
Likadant är det nu, har jag sett, med den stora sorgen efter Stefan Liv. En legend för svensk Hockey. Varför sörja EN person för att han var känd, när det är svält och katastrofer i Afrika?
Jag tycker det är hemskt hur människorna i Afrika har det, och de kan inte få för mycket hjälp. Har man en TV, så vet man att det visas flera gånger i veckan (om dan??) om var och hur man kan skänka pengar, det finns faddergalor och andra hjälporganisationer, det går folk på stan och samlar in pengar till människorna i Afrika.
Men får man då inte sörja alla människor som dog på Utøya, eller alla de (över) 40 som dog i en hemsk flygplansolycka, för att någonstans i världen, finns det folk som faktiskt har det "värre"?
Jag tror att för oss så ligger Afrika så långt bort. Vi vet, och har alltid vetat att det finns folk som svälter i Afrika och andra delar av världen. Man blir lite avtrubbad, man vet att det händer, och man vet att det INTE händer här.
Det som hände på Utøya, skulle lika gärna ha kunnat hända här, i Sverige. Bara det ger en en ordentlig tankeställare. Iallafall för mig.
Stefan Liv var en person jag inte kände, men bara för några veckor sedan så såg jag honom på stan, han har handlat av mig på jobbet, jag har sett honom som målvakt, och sett när HV71 tagit guld. Klart som korvspad att det är en chock när han dör, så oväntat och tragiskt.
Om din granne dör eller blir mördad, eller en person i ett annat land långt bort.. När blir du mest rädd eller chockad?
Kanske en tanke att ta till sig.
Man kan inte mäta sorg, det är lika tragiskt varje gång en människa dör. Tycker jag.
När den fruktansvärda katastrofen hände på Utøya, så skrek flera "HALLÅÅÅÅ, TÄNK PÅ BARNEN I AFRIKA!!", att då minsann var det ingen som brydde sig.
Likadant är det nu, har jag sett, med den stora sorgen efter Stefan Liv. En legend för svensk Hockey. Varför sörja EN person för att han var känd, när det är svält och katastrofer i Afrika?
Jag tycker det är hemskt hur människorna i Afrika har det, och de kan inte få för mycket hjälp. Har man en TV, så vet man att det visas flera gånger i veckan (om dan??) om var och hur man kan skänka pengar, det finns faddergalor och andra hjälporganisationer, det går folk på stan och samlar in pengar till människorna i Afrika.
Men får man då inte sörja alla människor som dog på Utøya, eller alla de (över) 40 som dog i en hemsk flygplansolycka, för att någonstans i världen, finns det folk som faktiskt har det "värre"?
Jag tror att för oss så ligger Afrika så långt bort. Vi vet, och har alltid vetat att det finns folk som svälter i Afrika och andra delar av världen. Man blir lite avtrubbad, man vet att det händer, och man vet att det INTE händer här.
Det som hände på Utøya, skulle lika gärna ha kunnat hända här, i Sverige. Bara det ger en en ordentlig tankeställare. Iallafall för mig.
Stefan Liv var en person jag inte kände, men bara för några veckor sedan så såg jag honom på stan, han har handlat av mig på jobbet, jag har sett honom som målvakt, och sett när HV71 tagit guld. Klart som korvspad att det är en chock när han dör, så oväntat och tragiskt.
Om din granne dör eller blir mördad, eller en person i ett annat land långt bort.. När blir du mest rädd eller chockad?
Kanske en tanke att ta till sig.
Man kan inte mäta sorg, det är lika tragiskt varje gång en människa dör. Tycker jag.
Kommentarer
Postat av: Erika
Håller med dig i allt du har skrivit!!!
Trackback
