karrakaramell

Om två veckor är det tre månader sedan min morfar dog. Min fina morfar, som alltid har funnits och alltid skulle finnas.
Jag har varit lyckligt lottad som haft alla mina mor och farföräldrar i livet så länge, pigga och ganska friska.
När vi började försöka för över ett år sedan så tänkte jag tanken, att jag hoppades att dom skulle få uppleva mina barn, iallafall ett, men nu blev det inte så.
Jag tänker på min fina morfar varje dag, och jag är så ledsen över att jag aldrig mer kommer få träffa honom.

I helgen ska vi till Ps farfar som fyller år.. 88 år.
När vi låg där i soffan för över ett år sedan och bestämde att vi skulle försöka få ett barn så sa även P att han hoppas att hans farfar får uppleva vårt barn.. jag hoppas verkligen att det blir så. Han kan leva i många år till, men livet kan också vara väldigt skört, och man vet aldrig vad som väntar.

Jag vill inte köpa en massa saker till ett barn som inte finns, jag vill liksom inte utmana ödet.
Men vi har en liten gömma, med lite smågrejor som jag hoppas kommer bli använda någongång.. För ett par veckor sedan köpte jag en ängel, en liten skyddsängel kanske ;-) som kommer stå på vår byrå framtills vi får vårt efterlängtade barn. <3

Bilden är lånad från glasverandan.