karrakaramell

Jag som trodde att jag skulle slippa så många dagar med spottings den här gången är nu på spottingdag 6. Vilket innebär blod i minst 12 dagar. För att se det positiva med det är att jag slapp mensvärk på jobbet, det negativa är att mensvärken troligen kommer i helgen. Vet inte vilket som är värst. ;-) min kropp slutar aldrig att förvåna mig. Om man ska tro på karma så måste jag ha varit riktigt jävlig i mitt förra liv. Sen ger spottingsen mig svamp var och varannan menscykel. Känner mig väldigt less på allt med klåda och en mens som aldrig kommer igång. Men imorgon ska vi på glöggmys hos en av mina bästa <3 det ser jag verkligen fram emot! Godnatt!

Idag känns det faktiskt ganska okej. Mensen har inte riktigt kommit igång, men jag räknar med att den gör det snart. Senär det dags att ladda om batterierna till nästa månad, och hoppas på att vi får världens bästa julklapp! Det känns skönt att jag börjar se ett slut på ovissheten. Om bara någon månad så kan jag ringa efter hjälp igen, och då hoppas jag på att det finns en tid till oss för utredning. Det kommer bli otroligt skönt att få veta vad som är fel och förhoppningsvis få hjälp med det. Nu finns det bara mysiga saker att se fram emot. :-) advent och jul. För varje dag som går är vi en dag närmre till vårt barn, det kan ju bara bli bättre. :-)

Ingenting var ju omöjligt, men ibland känns det faktiskt som att det är det. Spottingsen kom igår på dag 22, och med dom ett 16e misslyckande försök. Jag vill bara skrika, gråta och slå på något, men det kan jag inte, för jag jobbar. På med masken och vara glad och trevlig, men inombords går jag sönder. Varför???

Igår åkte vi till Ullared. Det blev mycket handlat, julsaker och julklappar blev det. :-) Vi var iväg precis hela dagen, och P var helt slut efter flera timmars springade inne på gekås. Jag hade nog lätt kunnat gå lite till. ;-)

Idag är jag på dag 20 i cykeln, och förra månaden kom spottingsen på dag 21. Så jag förväntar mig att dom kommer imorgon eller iallafall senast i helgen. Jag har ömma bröst som jag brukar ha, inget känns annorlunda, så jag har inga större förhoppningar om lycka den här månaden heller. Man (jag) blir väldigt lätt bitter och negativ när månaderna bara går..

Men, helt har jag inte gett upp. Ingenting är omöjligt! 

"Ingenting är omöjligt.. Det omöjliga tar bara lite längre tid..."

Idag är en sådan dag då jag hade velat ligga hemma under täcket. Jag känner mig irriterad och på dåligt humör. Men å andra sidan så har jag känt mig ledsen i flera dagar. Bim närmar sig med stormsteg den här gången, och jag vet redan att vi inte har lyckats. Kanske därför jag mår som jag gör. Det känns så orättvist. Vad har vi gjort för att förtjäna det här? Det känns som att alla lyckas utom vi. Tycker man hör om folk som ska ha barn hela tiden. :-( jag vill bara åka långt lngt bort eller stänga in mig i några veckor. Hoppas jag mår bättre imorgon.

Onsdagkväll och kallt i luften. Nu är det nog inte långt kvar tills snön kommer, förra året vid den här tiden hade det ju varit snö i flera veckor. Känns konstigt att det redan har gått ett år. Det har varit ett långt år som har gått väldigt fort. Kan man beskriva det så? Mycket skratt, lycka, sorg och tårar. Året som jag trodde att jag skulle få bli mamma. Just nu, känns det faktiskt ganska okej. Det är så mycket lättare att skriva när man är ledsen, men det känns skönt att det faktiskt känns bra, idag. Värsta tiden i månaden är från spottingsdagen fram till någon dag efter bim, men sedan är det som att jag laddar upp batterierna och lever på det lilla hoppet som finns kvar fram till nästa gång spottingsen kommer som ett slag i ansiktet. Det är inte så här jag vill leva.. Jag vill mest av allt vara lycklig med världens finaste p, det är jag ju egentligen också, men det är något som fattas. Barnlöshet är nog något som kan ta knäcken på vem som helst, och jag tror att det är viktigt att vårda sin relation så att inte det tar upp allt. Därför är det så skönt att ha bloggen och få ventilera alla känslor, för det känns faktiskt lite bättre när jag fått skriva av mig. Jag tänker inte låta det här knäcka oss, det här kommer göra oss starkare,och barn ska vi få på något sätt, någon gång. Nu är det dags att sluta yra o ta på sig nattmössan. ;-) godnatt!

Nu är det ÄL-tider här hemma.
Jag vet inte exakt när jag har äl, eftersom vi inte testar. Jag tycker att det är ett stressande moment, och den månaden jag aldrig fick utslag blev jag helt förstörd.

Vi har försökt med varannan dag istället för att maximera chanserna och inte missa äl, men nu, på 16e försöket så känner jag att NEJ, jag orkar inte ha sex enligt schema. Det funkar ju inte ändå. Vi har beslutat oss för att vi har det när vi känner för det istället, så får det bära eller brista.

Jag hoppas självklart att vi kommer lyckas på egen hand. Jag vill inget hellre. Samtidigt så längtar jag efter att få komma igång med en utredning, så vi får veta vad som är fel.

Jag längtar så sjukt mycket.. jag tror inte någon kan förstå hur det känns som inte varit i vår situation.

Det får mig att tänka på en klassisk "dikt" som stämmer så otroligt väl in med hur det känns just nu:

Mina ögon kan glittra
Mina läppar kan le
Men sorgen i mitt hjärta
kan ingen se


Känns som en liten fånig dikt, men det är precis så jag är, glad utåt, ledsen i hjärtat.

Varför ska livet vara så orättvist? En del får barn på löpande band, andra får barn som de inte vill ha. En tredje kämpar månad efter månad utan resultat medans en fjärde som kämpat i år lyckas bli gravida- men får missfall. kvällens program av drömmen av ett barn var så fruktansvärt sorgligt. Jag kände så mycket med dom, det var så jag mådde illa här i soffan och tårarna brände. Samtidigt vet jag inte alls hur det känns, för jag har inte varit där, och jag hoppas vi slipper det. Vår resa är precis i början av vad man kanske kan kalla ofrivilligt barnlösa. Den kan bli lång, men förhoppningsvis kortare än jag vågar hoppas på. Jag missunnar verkligen ingen som längtar efter barn en graviditet, och visst blir jag glad när sådana jag tycker om och bryr mig om ska få barn. Man blir ju inte mer gravid för att andra avstår. Men jag kan inte låta bli att tycka att livet verkligen ÄR bra orättvist ibland.

Nu har jag precis bakat två limpor bröd. :-) Det luktar hur gott som helst i hela lägenheten.
samtidigt sitter jag och letar efter mysiga julfilmer. Jag älskar julen!

Jag älskar att få pynta, tända ljus, dricka glögg och äta pepparkakor, det finns ingen hejd för mig. :-D Det finns dom som säger att julen bara är barnens högtid, men jag lovar att den även är min. ;-)

Även för mig är julen magisk, det handlar inte om julklappar, för dom skulle jag egentligen kunna vara utan. (fast jag tycker att det är ganska roligt att både få och ge julklappar). Men det är så mysigt med jul, här är det ingen stress, utan vi sitter bara och umgås, äter gott och mycket godis, lyssnar på julmusik och dricker julmust med tända ljus.
Ungefär. ;-)

Är det någon som har tips på mysiga julfilmer, så tas detta tacksamt emot!

Nu ska jag gå och ta mig en nybakt macka.

Idag är min andra och sista lediga dag för den här veckan.
Det är skönt att vara ledig mitt i veckan ibland, men jag hade hellre jobbat och varit ledig helgen. Men man kan ju inte få allt. ;-)

Jag känner mig konstig i kroppen, lite halvorolig eller något. Jag vet inte varför riktigt, men det kanske är alla tankar man har i huvudet. Ibland skenar mina tankar iväg, lite väl långt.

Jag funderar mycket på vad vi gör _OM_ vi inte skulle lyckas på egen hand, eller med ivf. Om något skulle vara fel på någon av oss.. vi har pratat mycket, men jag känner att jag måste prata mer.
P har sagt att han vill att vi ska försöka med spermadonation, om det skulle vara han det är fel på.
Skulle det vara mig det är fel på, vet jag inte hur vi skulle göra.. men om valet skulle stanna på adoption så är det mycket som ska stämma där också.

Jag tror att de flesta länder har som krav att man måste vara gifta, vilket vi inte är. Många länder har som regel att man måste varit gift allt från 2-5 år. Eftersom det tar TID att adoptera, så känns det, om det är den vägen vi får gå, som att vi inte kommer få något barn förrän om flera flera år. :-(

P tycker att vi får ta det som det kommer, och jag håller med. Men samtidigt så känner jag att jag måste få ta ställning och tänka på hur vi ska göra om vi inte lyckas själva.. jag vill inte vänta, och stå där om ett år och få veta att det inte funkar, och sedan kan vi inte adoptera på ännu flera år för att vi inte har vetat vilka regler som gäller.

Tanken är skrämmande när man inte blir gravid..
jag trodde aldrig att jag skulle sitta och skriva en sådan här blogg om min otroligt stora längtan att få bli mamma.

Om två veckor är det tre månader sedan min morfar dog. Min fina morfar, som alltid har funnits och alltid skulle finnas.
Jag har varit lyckligt lottad som haft alla mina mor och farföräldrar i livet så länge, pigga och ganska friska.
När vi började försöka för över ett år sedan så tänkte jag tanken, att jag hoppades att dom skulle få uppleva mina barn, iallafall ett, men nu blev det inte så.
Jag tänker på min fina morfar varje dag, och jag är så ledsen över att jag aldrig mer kommer få träffa honom.

I helgen ska vi till Ps farfar som fyller år.. 88 år.
När vi låg där i soffan för över ett år sedan och bestämde att vi skulle försöka få ett barn så sa även P att han hoppas att hans farfar får uppleva vårt barn.. jag hoppas verkligen att det blir så. Han kan leva i många år till, men livet kan också vara väldigt skört, och man vet aldrig vad som väntar.

Jag vill inte köpa en massa saker till ett barn som inte finns, jag vill liksom inte utmana ödet.
Men vi har en liten gömma, med lite smågrejor som jag hoppas kommer bli använda någongång.. För ett par veckor sedan köpte jag en ängel, en liten skyddsängel kanske ;-) som kommer stå på vår byrå framtills vi får vårt efterlängtade barn. <3

Bilden är lånad från glasverandan.

Nu har jag precis tittat på förra veckans avsnitt av Drömmen om ett barn.

Först började tårarna rinna när tjejerna gjorde ett ultraljud och fick se deras lilla flicka.. sedan rann dom ännu mer när Anna och Anders gjorde sitt graviditetstest som var negativt.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag kollar på sådana program.. det inger hopp OCH förtvivlan, för jag känner en sådan skräck att aldrig få uppleva barn. Iallafall inte ett biologiskt..
För mig känns det viktigt just nu, för jag vill ha biologiska barn, få uppleva en graviditet och allt det där.. Jag har inte börjat bearbeta tanken på adoption, för det är lååångt dit, och det får jag ta om den dagen kommer.

Men jag vet att jag VILL ha barn, och hur, får tiden utvisa.