karrakaramell

Vad bra det är att kunna mobilblogga. Det enda som inte är så bra är att hela inlägget trycks ihop. Men det får ni (mina få läsare;-)) ha överseende med. Idag kom frågan återigen på jobbet.. J konstaterade att det var väldigt många gravida i butiken, varpå han säger "vill inte du ha barn nu??" och flinar.. Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag vill skrika ut någon slags frustration. Istället säger jag "äh, det är väl ingen brådska." J fortsätter o garva och säger att han tror att jag skulle vilja ha barn om en vecka om jag fick bestämma, och jag nekar?! Fråga mig inte varför. Det är som att det är ett misslyckande att ha svårt för att få barn som man inte vill erkänna. Jag kunde väl ha sagt att jo, visst vill jag ha barn! Men det gjorde jag inte. Igår läste jag i aftonbladet, där någon sa att man nekar till att man vill ha barn för omgivningen fram till man är i sjätte månaden, och på något sätt förstår jag precis vad dom menar. Är det fult att ha svårt för att få barn? Verkligen inte. Det bara känns som ett misslyckande som jag inte vill att världen ska veta om.