Ruvardag 6 och bitter till tusen.

Jag vågar knappt blogga för jag känner mig så bitter och negativ. Jag tror det är kört.

Jag känner verkligen ingenting. Förutom lite ömma bröst som kommer från progesteronet. Kanske en aning molande i högra ljumsken. Hmm.

Magen är inte ens svullen längre. Det här är fruktansvärt jobbigt. Jag får ångest bara att tänka på att misslyckas.. ser hur pengarna susar förbi till ingen nytta. (Blir det bebis är det självklart värt varenda krona).

Det känns som att varför skulle det hända oss.. samtidigt som varför skulle det inte hända oss??


Jag funderar på om jag ska tjuvtesta i helgen.. samtidigt som det känns fruktansvärt onödigt o slösa pengar på ett graviditetstest helt i onödan.

Jag blir galen på mig själv.



Allt för att jag inte ska bli så fruktansvärt ledsen om vi inte har lyckats.
Men det kommer jag bli iallafall.

Kommentarer
Postat av: Emma

Oavsett hur negativ inställning du har så kommer besvikelsen inte att kännas mindre OM det är så att det inte funkat denna gången. Jag tror att du skulle behöva känna att det hela faktiskt är väldigt fantastiskt. Processen har gett er en del information och faktiskt har ni fått bevis på att embryon bildats av er båda! Försök att tänka på det små sakerna och ta en dag i taget! Svårt jag vet. Mitt humör pendlade också upp och ner under ruvningen. Hemsk tid. Vill du tjuvtesta så gör det! KRAM

2012-04-24 @ 19:53:36
URL: http://lyckaabovo.wordpress.com
Postat av: D

Min kollega som precis blivit gravid genom IVF (pga att hon ska ha barn med en annan tjej) -eller precis och precis, hon ska få bebisen nu i sommar- säger att det jobbigaste med IVF är att man vet från början, och att väntan blir så lång. De flesta känner nog inga symptom så tidigt, så det behöver inte innebära något negativt. Dessutom är ju alla symptom olika från graviditet till graviditet. Kram!

2012-04-25 @ 00:13:50
Postat av: maria

jag kunde inte tänka en positiv tanke under ruvningen, grät floder, deprimerad, ledsen, trött, bitter. det lättade runt dag 12.dagarna innan testdag och 14 dagar efter ÄP. då kom hoppet! det är bara att stå ut en vecka till. första veckan borde du inte ha symptom, det är nu den har fastnat tänkte jag. dina läsare tänker positivt åt dig! man läser ju att det är viktigt med positiv inställning, jag lät mina vänner,sambo och familj hålla tummarna åt mej, för att slippa få ångest över att jag borde tänka positivt.

2012-04-25 @ 19:28:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0