karrakaramell

Ibland undrar jag om jag någonsin får uppleva känslan av att ha min (vår) alldeles egen bebis.
Känslan att få vara mamma. Att se på sitt barn och veta att det verkligen är vårt barn, och ingen annans.
Varje dag ser jag föräldrar med sina små nyfödda bebisar eller gravida tjejer som ser så där lyckliga ut.
Jag är så avundsjuk!

Jag missunnar verkligen ingen annan barn, men jag önskar att jag slapp kämpa så, att jag slapp gå med de här tankarna ständigt i huvudet och rädslan att kanske aldrig få uppleva det.

Det känns orättvist att kanske behöva lägga alla mina besparingar på att försöka få barn (även om det verkligen är värt varenda krona om vi skulle lyckas), men att få barn trodde man ju skulle gå naturligt..

Jag väntar på det där samtalet om att det är vår tur.. jag är rädd men samtidigt förväntansfull.

Det känns som att jag stänger in mig i en bubbla och jag känner oftast inte för att göra någonting. Jag känner mig ledsen och tom. Det känns helt enkelt inte bra. Det är verkligen något som fattas i mitt liv.
Alla andra är så jäkla lyckliga hela tiden, och jag önskar så att jag var en av dom.

Idag är en deppig dag.. har mått helt okej ett tag, kanske därför jag glömt av att blogga. ;-)
Men men.. Nu börjar mensen ta slut.. har "bara" blött i 15 dagar. Jag hatar det.
Men nu är det på det igen, och håll tummarna för en Lucky number 19.