lite tankar.
Ibland bara kommer det över mig, hur vi för ett år sedan satt här med vår sorg, frustration, oro och förtvivlan över att jag aldrig blev gravid. Rädslan över att aldrig få barn.Hur barnlösheten låg och malde i huvudet konstant, hur ledsen man faktiskt blev av alla andras bebislycka. Hur påverkat våra liv blev av alla månader när mensen alltid kom. Aldrig ens ett litet hopp om ett plus.Jag tror att den känslan kan man aldrig förstå om man inte varit med om det själv. Jag minns hur jag knäcktes när carlanderska ringde och sa att det bara blev två befruktade ägg, fast det inte var några fel på oss. Hur oron växte när vi fick veta att endast ett embryo delat sig som det skulle. Hur vi stod och kramades och grät i köket när jag fick en blödning på dag 6 efter insättandet, i tron om att allt var kört.Nu sitter vi istället här, med 1,5 månad kvar till BF, och jag får nypa mig i armen för att förstå att det verkligen är sant!Om mindre än två månader ÄR jag verkligen MAMMA och vi kommer vara föräldrar till det finaste lilla miraklet på denna jord! Det känns så konstigt att det här varit mitt liv, och med facit i handen vill jag inte ändra på något, för i såfall skulle vi inte haft just det här lilla hjärtat i magen! <3
Kommentarer
Trackback
