karrakaramell

Jag känner mig så deppig, mår konstigt och känner att jag helst vill lägga mig under täcket. Det började igår och har fortsatt idag med. Det är så mycket som snurrar i mitt huvud, jag vill bara att tiden ska gå så vi kan komma igång snart med utredningen. Jag vill veta vad som är fel. Jag vill inte vänta längre! I 19 månader har jag väntat. Väntat på äl, väntat på spottings, väntat på bim. Nu väntar jag på den 9 mars. Igår var jag vid min fina morfars grav för första gången.. Gud så jag saknar honom! Kanske var det det som löste ut den här ledsenkänslan jag har. Jag hoppas att jag snart får upp lite hopp igen.