karrakaramell

Idag går jag in i v 7. Har fortfarande inga symtom. Det oroar mig lite.. Jag vill inte må illa och spy men jag vill ha någon slags bekräftelse på att det faktiskt finns en liten bebis där. Sen om det är i form av lite illamående, så får det väl vara så. Som det är nu känner jag mig så ogravid man bara kan. Brösten ömmar knappt nånting, magen är inte svullen, jag ser lika spinkig ut som alltid.. Inget illamående o ingen ökad aptit. Är allt som det ska med bebisen så får jag väl skatta mig lycklig, även om jag verkligen inte ska säga hej än. ;-) än är det ju inte försent med illamående menar jag. Det är svårt att vara tyst på jobbet.. Min chef och vår lageransvarige vet om läget, de andra tänkte jag försöka hålla tyst för fram till efter semestern då jag är i v 18-19 om allt går som det ska.. Men vi har väldigt tunga saker på jobbet, o jag är kanske fjantig, men jag vågar inte riskera något och fick dra en liten vit lögn om att jag hade ont i ryggen när en kollega bad om hjälp. Man känner sig så dum, men jag hoppas att dom kommer förstå. Annars finns det ett par personer som jag önskat att vi inte berättat något för. En på min sida och en på P s. Men gjort är gjort. Nu längtar jag bara efter vul om lite mer än en v, sen kanske jag förhoppningsvis kan pusta ut för ett litet tag!