Äntligen ruvare!!
Ett av våra två befruktade ägg hade klarat sig, och blivit ett perfekt 4 celligt embryo!
Så nu är även jag en lycklig ruvare med väldigt blandade känslor om de två kommande veckorna.
Rädd för att inte lyckas, och lycklig att ett ägg faktiskt var ett guldägg.
Tyvärr fick vi ju inget till frysen nu, men jag hoppas att ödet valt just det här embryot till oss. ;-)
Det känns konstigt att det nu finns ett litet litet embryo i min mage, som KAN bli vår bebis!
Läkaren sa att Ps simmare var helt perfekta, men det verkar som att mina ägg inte vill släppa in dom. Så blir det aktuellt med en ny ivf (eller syskonförsök som läkaren sa ;-) ) så blir det ICSI (mikroinjektion).
Nu behöver vi alla tummar och tår som vi kan få!
Äp dagen - och dagen efter.
Igår var det dags för äp, och allt gick över förväntan.
Vi kom till fertilitetscentrum vid niotiden, och direkt fick vi komma in till en bm som pratade lite och knäppte kort på oss. Därefter fick P lämna sitt, och jag satt och väntade i väntrummet och fick dricka lite varmchoklad.
Vi hade tid vid 10, men drog ut lite på tiden, så vid 10.20 fick vi komma upp i vårt lilla "bås". Där fick jag ta på mig en ursnygg sjukhusrock med snygga strumpor till, och sedan kom en bm in med två panodil och satte en kanyl i armvecket.
Efter en liten stund var det vår tur, och jag fick hoppa upp i gynstolen. Där sprutade de in lite morfin så det kändes som en liten lätt fylla. ;-) Därefter så tvättade läkaren mig och satte lokalbedövning, vilket inte kändes alls. Vi fick se på två skärmar, en där hon punkterade äggblåsorna, och en från labbet, och när första ägget syntes ropade killen från labbet och gjorde vågen. :-D
Efter tio minuter var det klart, jag hade liiite smått mensvärk, ingen yrsel och mådde hur bra som helst.
Vi fick gå tillbaka till båset, och efter en liten stund kom läkaren och meddelade att de fått ut nio ägg.
En liten stund efter det så kom de in med smörgåsar och sedan pratade de lite med oss, och eftersom jag mådde så bra så fick vi åka hem. 12.20 satt vi i bilen hem igen.
Egentligen så hade vi tid för ET på lördag, men tyvärr ringde de precis när jag börjat skriva detta inlägg.
Endast två ägg av våra nio blev befruktade, så nu blir det ET imorgon istället.
Jag kände mig rätt positiv fram tills de ringde nu.. nu känner jag mig rädd och ledsen.
Livrädd att våra två små embryon kommer dö.
Snart dags för äp!
Nu ska vi snart gå och lägga oss.. blir en tidig morgon imorgon då vi ska åka runt halvsju.
Idag har jag mått lite småilla, det har jag iförsig gjort till och från hela veckan, men det är kanske inte så konstigt. Brösten ömmar som bara den och magen är spänd och känns svullen.
Jag har känt mig ganska lugn inför morgondagen, men nu börjar jag bli lite nervös. Men jag försöker att inte tänka på det så mycket. Jag tror (vet) att jag klarar av det. Jag har varit på mååånga gynundersökningar pga kronisk svamp, kontaktblödningar, cellförändringar och spottings, jag har fått bedövningsspruta där nere förr och överlevt varje gång. ;-) Det kan ju iallafall inte vara värre än att föda barn, och det hoppas jag ju på att få göra om sådär nio månader. :-)
Så, nästa blogginlägg så kommer äggen (som jag förhoppningsvis har) vara utplockade och sedan börjar nästa väntan!
sista sprutan!
Nu är sista sprutan tagen! Laddade med en isbit i 20 minuter innan, o kände absolut ingenting när jag körde in nålen. Sved liiite grann när p tryckte ut vätskan, men nu känner jag nada. Är kanske bedövad av all is. :-) Den värsta sprutan var orgalutran i onsdags.
Känner mig ändå orolig.. Kan det hända att man får ägglossning utan älsprutan? Jag har sjukt ont i brösten sen igår och massa älflytningar (ursäkta). Men vill veta om nån haft likadant? Är ju en skräck o komma dit på måndag oså finns inga ägg. :-( Det här är verkligen en känslomässig bergodalbana. Jag som inte ens gillar att åka karusell. Men snart är vi framme!
den omtalade.
mysig?
Nu är de sista sprutorna tagna för den här gången! (hoppas föralltid), förutom ovitrellen då. De två sista orgalutransprutorna var faktiskt inte så farliga, satt med en isbit i säkert 10 minuter innan, och sen var det bara att trycka in den. Jag har inte ens ont efteråt. Liiite öm kanske, men inget som stör alls. Så skönt! Puregonen är ju värsta barnleken nu, bara grabba tag om en valk och trycka in den. ;-)
Så skönt att det gått så smidigt hittills, jag hoppas att det fortsätter så.
Idag fick vi lite papper om äp på måndag, då står det att vi ska kolla om vi lämnat samtyckeslappen till socialstyrelsen???? Vad är detta??? Någon som vet?
Det var P som hämtade pappren idag, för jag jobbade, och när vi provade ringa fertilitetscentrum så hade dom stängt. Har inte hört nåt alls om någon samtyckeslapp.
nu händer det grejor!!
Imorgon (!!) tar jag 7e puregonen och 3e orgalutran för sista gången! På lördag ska jag ta ovitrellen (ägglossningssprutan), och på måndag blir det äntligen äp!! shit, det gick verkligen undan nu. Jag hinner ju inte ens ta färdigt sprutorna. Känns sjukt spännande OCH nervöst! :-D
framsteg!
Allt såg jättebra ut i idag! Jag vet inte hur många äggblåsor jag hade, men det var många! Min kropp hade tydligen svarat väldigt bra på behandlingen, så vi kanske måste sänka dosen på puregonen. De skulle ringa senare i eftermiddag tror jag. Han trodde att det kunde bli äp i början av nästa vecka! :-) sen sa han att jag ska ha i bakhuvudet att om det går för fort så kan man tvingas avbryta det hela.. Menar han överstimulering? Jag blev ändå lite orolig, även om han sa att allt såg jättebra ut.
Annars har jag inte känt nånting, ingen molvärk eller spänd mage eller så. Lite huvudvärk, men det brukar jag ha.
orgalutran
Fy sjutton vad hemsk denna sprutan var! Satt en bra stund och försökte ta mod till mig att kunna ta den. Spännde mig så jag mådde illa. Jag följde rådet att ta en isbit, hjälpte kanske lite. Men jag kunde inte "hugga" in den som man ska, utan jag tryckte. Sved som fan i 2 sek innan jag kommit igenom huden, och då kändes ingenting längre. Jag mådde därimot skitilla av hela grejen, så p fick spruta ut innehållet medans jag blundade och höll hårt i huden. Det kändes som att det bubblade till under huden, ska det kännas så?? Den var kanske inte så farlig som jag trodde, men jag ser inte fram emot att ta om den. Värst var nog bubblet av vätskan.. Kändes jätteobehagligt. :-S det sved knappt någonting, och det enda jag fick var en liten röd rodnad. Gjorde jag verkligen rätt? Av puregonen fick jag mitt första lilla blåmärke idag, var väl sviterna av att jag var så nervös för orgalutran. ;-) Jag känner mig som en nåldyna just nu.
Imorgon är det dags för vul.. Jag hoppas att dom hittar många fina äggblåsor! Känns nervöst det också.. Nu ska jag sova. Godnatt!
:-)
Idag var jag o gjorde blodprovet till klimakterietestet som missades sist. Jag hoppas inte det blir allt för missvisande att jag är på dag 6, och mensen nästan är slut. Men så går det när det är en massa helgdagar. Dock så var ju läkaren övertygad om att jag inte är i klimakteriet. ;-) imorgon så ska jag lägga till spruta nr 2, orgalutran. Jag är lite skraj för den, men ska nog klara av det. Dagarna flyger ju iväg nu när man börjat med sprutorna varje kväll. På torsdag är det dags för ultraljudet, så spännande! Jag hoppas så att detta går vägen!
spruta nr 2
Nu är min jobbhelg över och i morgon ska vi bara ha mysdag jag och P. Ska hem till hans familj och äta lite påskmat. :-) Nu är även spruta nr 2 avklarad. Fortfarande lika läskigt, o jag tycker faktiskt att det svider en del efteråt.. Bävar lite inför de andra två. Men jag fixar det. Lyckas vi med detta så kommer det finns tusen gånger värre saker än några sketna sprutor. ;-) jag är skiträdd för att föda barn. Men det vill jag inte tänka på nu.
Hoppas ni haft en mysig påsk!
Sprutpremiär!
Världens sämsta bild. Men nu har första sprutan tagits! Det gick bra, men jag blev lite lätt illamående av vetskapen att jag hade sprutan i magen, samtidigt som jag tryckte på knappen o sprutade ut innehållet. Jag är rätt känslig när det gäller sådana saker. Men det gick fint! Sprutan kändes ingenting, dock sved det lite precis efteråt.
Nu sitter jag här och lyssnar på grannarnas dunkmusik för andra kvällen i rad.
Jag saknar P! ♥
Spruta för påskägg. ;-)
Ikväll klockan nio ska jag ta första sprutan.
Jag kan inte fatta att vi nu har kommit fram till dagen vi väntat på så länge, och att jag KAN vara gravid om bara några veckor! Känns sjukt läskigt, och sjukt spännande!
Mest nervöst är ju om vi kommer lyckas eller ej, känslan säger att det här kommer gå vägen, vi kommer lyckas. Men tanken finns ju ändå om att det finns de som inte lyckas, trots bra provsvar.
Men nu måste vi se framåt, och vi har ju iallafall 35-40% chans mot 0 som vi verkat ha de sista 21 månaderna.
P är iväg ikväll och kommer hem imorgon, så jag får ladda själv för första sprutan ikväll. Men det kommer nog gå bra! Lite pirrigt är det ändå.. jag gillar inte sprutor, trots att den här inte kändes något alls.
För er som är intresserade så har jag fått följande mediciner som ligger och väntar här hemma:
1. Puregon. Spruta som ser ut som en penna. Ska tas i ca 9 dagar.
2. Orgalutran. Spruta. Ska tas från sprutdag 5 i ca 5 dagar.
3. Ovitrelle. Spruta. ägglossningsspruta. Tas ca 36 timmar (tror jag) innan äggplock.
4. Crinone Progesteron. Vaginalgel.
oförklarigt barnlösa
Oförklarigt barnlösa, det är vi det. Våra värden och provsvar var helt på topp (förutom klimakterietestet som missats tydligen, men han var övertygad om att även det var bra) måste dock göra om det nästa vecka.
P hade tvåhundratjugomiljoner perfekta simmare, utan anmärkning!
Så, på onsdag eller torsdag hämtas sprutor och medicin och när mensen kommer så kör vi igång! :-D Vi är så glada och lättade! Äntligen är vi igång!
Dagen D.
Tre timmar kvar.. och jag känner mig sjukt nervös! Vad kommer vi få veta? bra eller dåligt?
Jag hoppas så att vi kommer få sätta igång så fort som möjligt, att dom inte hittat några större fel och att chansen för en lyckad ivf är stor!
Ni kan väl hålla era tummar för oss idag? :-)
Igår kom spottingsen med.. så inget eget lyckat försök för oss denna månad heller.
När man inte vill.
Idag har jag en deppig dag.. en klump i magen. Kanske är jag mest nervös för att det bara är en vecka kvar tills vi ska på nästa möte, och då får vi alla våra provresultat. Jag är livrädd, men förväntansfull.
Jag är livrädd för att de ska säga att det är omöjligt för oss att få ett biologiskt barn, eller att de ska säga att chanserna är minimala.. Hur ska man hantera det? Jag är rädd för att vi inte kommer få sätta igång så fort som möjligt.. och framför allt är jag LIVRÄDD för att inte lyckas alls.
Dessa tankar finns i mitt huvud hela tiden. Varje dag blir jag påmind om att det är vi som inte lyckas.
Typ the outsiders.
Det känns som att vi står ensamma kvar, medans alla andra får både ett, två och tre barn.
Jag blir inte ens gravid.
Detta gör att jag blir som en liten eremit. Jag vill inte umgås, festa, och låtsas vara glad.. jag vill inte få frågan om jag inte vill ha barn, om jag inte längtar eller inte ens är lite sugen. Jag vill inte höra hur lyckliga alla andra är.
Men jag kan ju inte heller isolera mig för all framtid, men just nu känner jag att jag måste få göra det. Leva i min lilla bubbla och få tycka lite synd om mig själv.
(ps. E du behöver inte ta åt dig, dig vill jag alltid umgås med. )
nu igen..
Bebisarna flödar på fejjan.. Kan inte hjälpa att jag känner mig bitter, ledsen och avundsjuk. Inte för att andra får barn och är gravida, utan för att jag INTE blir det.. Detta som var en sån positiv dag.. När är det vår tur???
mens!
Wihoo! Mensen är här! O detta är första gången på länge jag är glad för mensvärk! Imorgon blir det en promenad ner till maya och ta hormonproverna och klimaktetietestet. vi får verkligen hoppas att jag inte är i klimakteriet ;-) men det är tydligen en standardsak de alltid kollar vid utredningar. Så imorgon ska jag boka tid för nästa möte, o jag hoppss att det blir innan påsk, för då kan vi köra igång på riktigt. Annars är risken stor att vi får vänta en månaf till. Det är sjukt hur stor och stark en längtan kan vara. Hur den kan styra ens liv så totalt.
nu kör vi!
Nu har vi äntligen varit på första mötet! Det känns så skönt! Vi kom dit och fick träffa en jättetrevlig barnmorska, hon berättade lite och sedan fick vi sitta ner o vänta på läkaren. Väl inne hos honom frågade han lite frågor och berättade hur utredningen kommer gå till. Han började med att undersöka p, gjorde ul o kollade så att allt såg bra ut, vilket det gjorde! Sen var det min tur, livmodern såg bra ut och äggstockarna, men slemhinnan i livmodern var lite för tunn för att vara på dag 23. Men han sa att jag kan ha blött ut den redan med spottingsen, det var normalt eftersom jag blöder. Därimot sa han att det ju inte är normalt o blöda som jag gör, och att det KAN vara en orsak till varför det inte blir någon bebis. Äntligen säger jag, efter att alla andra bm och läkare sagt att spottingsen inte påverkar. Men han sa att det kan vara att jag inte har äl eller en väldigt dålig äl. Sedan fick p en burk med sig hem och vi båda gjorde blodprov. Väl hemma ringde p och bokade tid för spermaprov, och det blir på tisdag. Jag ska även dit igen på någon av de första mensdagarna nästa vecka och ta fler hormonprover, då får vi också en ny tid om ca 3 veckor när alla provsvar har kommit. Tydligen så samarbetar dom fortfarande med öresund! Och även med linköping och göteborg. Vi får väl se vart vi hamnar. :-) det var en liten sammanfattning av dagen, och nu kan vi bara se framåt. Jag hoppas vi hinner få en tid innan min nästa mens, så vi inte behöver vänta en månad till. Men i vilket fall som helst så känns det otroligt skönt att vi ÄNTLIGEN är igång!
Nervös!
Nu är det inte ens ett dygn kvar tills vårt första möte, och jag har blivit skitnervös.
Det kändes så otroligt långt bort för fem veckor sedan när vi fick tiden, men nu är vi redan där. Jag kommer få mensen i början av nästa vecka tror jag, så jag antar att vi kommer få vänta till nästa mens innan vi kommer igång, men det är ändå inte långt kvar.. Jag tror att det är därför jag är nervös, för jag vet att det KAN hända att jag snart är gravid.
Det är en sjukt konstig tanke.
tankar med oro.
Idag har ganska många tankar snurrat i mitt huvud. Jag är ganska orolig inför det här med ivf. Inte så mycket för själva ivfen i sig, även om jag är rädd för smärtan vid äp och undrar hur jag ska lyckas ta sprutor på mig själv.. Den största oron är, TÄNK OM DET INTE LYCKAS.. Vi har inte råd att försöka hur många gånger som helst, och den mest skrämmande tanken är att ivf är ändhållplatsen. Lyckas inte det, så måste det ske ett mirakel, annars blir det inget barn. Tanken på det får det att knyta sig i magen, och ingen som inte varit i den här situationen kan nog förstå hur den känslan känns. Jag känner mig otroligt liten. Man ska inte ta ut något i förskott, men tankarna gnager i huvudet vare sig jag vill eller inte. Det här med adoption är också en sak som oroar. Det är inte "bara" att adoptera som många tror. För det första är vi inte gifta (än), nästan alla länder kräver att man ska varit gift i ett x antal år, så där ligger vi redan i lä. Sen tar det kanske flera år innan man får skicka papper och sedan ytterligare kanske något år innan man får barnbesked. Det är inte enkelt. Nu är vi nära början på vår utredning, och jag är livrädd för domen, och vad som kommer hända.. Samtidigt är jag väldigt förväntansfull, det här KAN ju va början på slutet av vår resa till vårt otroligt efterlängtade barn!
